Jag funderade idag på hur min syn förändrats efter tre år på estet.
Den har förändrats oerhört mycket. Musikens värld med koder och hemliga språk har öppnats upp.
Egentligen gläntar bara dörren. Men det är det som är så spännande.
Frågan är om det till nackdel för musiklyssnandet? Jag knockas ju inte till marken av samma saker som gjorde det för tre år sedan. Då räckte det med att en låt hade en överstämma för att jag skulle bli golvad till marken. Jag visste knappt att det kallades stämma och absolut inte hur man kunde lyckats hålla den samtidigt som melodin sjöngs. Men visst knockas jag. Det kanske bara behövs lite mer, fast då blir ju även fallet längre och landningen hårdare.
Nu lyssnar jag istället på rytmerna och hur förutsägbara ackordbytena kan vara. Att låta bli att lägga stämmor på radiolåtar är svårt och jag tror att jag börjar gå folk på nerverna.
Men jag är ju så oerfaren egentligen. Jag kan knappt någonting om man jämför med riktiga musiker.
Hur ser musiken ut för dem, undrar jag ibland. Som mina lärare som skriva ner hela låtar, med alla avancerade rytmer och hela rubbet, bara genom att bara lyssna på dem en eller två gånger. Hur ser det ut för dem?
Det är det här som får mig att vilja gå djupare i musiken. Det och känslan av att sätta en låt.
Man blir ju så nyfiken av vad som kan finnas bakom hörnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar