lördag 3 mars 2012

Kommer du ihåg?

En liten redogörelse för den fruktansvärda tonårsperiod vi alla gått igenom. Såhär var min:

2005
Jag gick i femte klass, åkte själv till USA och tyckte jag var asball. Kom hem med nya kläder, Mean Girls filmen och valde att första dagen i skolan efter resan att ha en stickad röd poncho och en röd cowboy-hat. 

Har inga bilder på detta men jag vet att jag kände mig skitcool. Och vem skulle inte det egentligen?

Jag hade lite dille på konstiga hattar och spatserade runt på stan i en jannelångben-mössa från disneyworld någon gång. Snnadraa* skämdes förstås rätt så mycket men det brydde jag mig inte ett dyft om.

Har tråkigt nog inga bilder från denna tid. Men kompenserar med denna Goofy-hat bild:

2006
Allt var pinsamt och jobbigt. Allt växte utåt och hormonerna sprätte. 
Det roligaste tidsfördrivet var såklart sanning eller konka med killarna i klassen. Särskilt den där varianten när ett klädesplagg skulle av för varje gång man vägrade på konsekvens. Brukade sluta med att man satt med bara fötter och tjurighet från mitt håll.

Att smita in på högstadiediscon var också populärt. Man hade precis börjat sminka sig och såg förfärlig ut i sina färgsprakande kläder och stora ringar i öronen. Killarna hade lugg som stod rätt upp. Hett som bare den!

Jag var kär i alla i killar i klassen och under hela sommarlovet valpade jag och Snnadraa efter snyggingar på läger. Allt var på liv och död och nudlar var godast i världen. 

Ville gå musikprofil på högstadiet men lottades inte ut och låg på badrumsgolvet och grät.
Högstadieångest gjorde att fjortisperioden gick över till en liten emo-period, men tro mig fjortistendenserna fanns kvar!

Ballaste låten på dansgolvet var denna dänga:
  2007
Allt förändrades. Valde en helt annan skola än mina förra klasskamrater. Hamnade i en dålig, bonnig klass och allt var nytt och konstigt. Blev plugghäst helt plötsligt och spenderade rasterna på korridorsgolvet med en bok i handen. Agatha Christie var boken. 

Jag och mamma följde våra favoritserier slaviskt och "motion" var en svordom.

Fick till slut några vänner i parallellklassen som älskade discon. Jag hängde på och hade så korta kjolar att jag rodnar en aning när jag tänker på det. Men var det något jag inte gjorde så var det att dricka alkohol eller ha pojkvänner. Känns bra. 

På sommaren fastnade jag med benet i golvet i en lada som tillhörde en av de där vännerna. Jag sågades loss och medan de sov smög jag, Snnadraa och Lansis* därifrån och försökte gå in till stan (ca 2 mil) för att vi var sugna på pizza. Och det var sista gången jag och mina parallellklassvänner hängde. 


2008
Året då allt vände. En ny tjej började i klassen, Fjida*. Vi blev "vänner" på en gång. Eller mer drogs till varandra för alla andra var jobbiga. Vi spenderade rasterna med att diskutera och debattera. Jag stod för kristendomen och hon för allt annat. Jag tyckte hon var så jobbig och hon tyckte detsamma om mig. Vi hämtade argument hemifrån och hade egentligen inga egna åsikter. 

Jag var olyckligt kär i massor av killar. Lyssnade på musik i all oändlighet inlåst i mitt stökiga rum med röda väggar.  

På gympalektionerna lärde Fjida mig att man kan röra på sig. Första gången jag sprang hela varvet i skogen trodde jag att jag skulle dö. Men känslan var också helt berusande på något vis. Så jag började konståkning igen och kroppen kändes bra. 

Gick på konfa varje onsdag och fick vänner i kyrkan. Här dök Feva-Klena* upp!

2009
Året som spenderades med att bara stå ut och vänta. Jag hade tusen aktiviteter och pluggade tills jag var blå. Jag och Fjida tävlade så det stod härliga till. På rasterna satt vi och stickade medan alla stirrade konstigt och frågade "håller folk fortfarande på med sånt där??". Under lunchrasterna vägde vi på stolen och drömde om att bara dra från skolan och åka till Götebrog för dagen.

Varje morgon hela läsåret satt jag och Channa* i bönerummet från klockan 7 till 8.

Gymnasievalet hängde över en. Under jullovet snodde jag några av min kusins texter jag hittat i hennes mobil och gjorde musik till dem. Helt plötsligt var det Estet musik jag skulle gå och ingen fattade riktigt varför. Jag var ju inte intresserad av musik?

Jag satt inlåst i datarummet jämt med hög musik på och klinkade med på min keyboard med lägsta volym. Mamma stod utanför och hörde ingenting. 

Intagningsprovet var det jobbigaste i livet dittills. 

Mamma hittade en man och jag fick två nya äldre syskon.

På hösten började jag Gymnasiet och livet blev bra. 

 2012
Nu är jag inne på sista refrängen på Gymnasiet men vill helst stanna kvar (fast ändå inte....gaaah!) och det har varit de bästa tre åren i mitt liv!

Men ska jag vara ärlig kan det fortfarande dyka upp en ful hatt då och då... 




*figurerade namn 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar