Går med raska steg mot Stadsbiblioteket (hade inget val eftersom jag är helt okapabel att gå långsamt) och njöt av den värmande solen. Jag vet att när jag är framme kommer jag få punga ut med okänd summa för försening på tre böcker. Det tar emot vill jag lova. Gör lite ont. Men framförallt får jag inte låna en bok! Jag SKA INTE låna en bok. Jag SKA gå in, betala och gå ut. End of story.
Medan jag går känner jag den där känslan. Känslan av att se sig själv som smått ond för att ha misslyckats med att hålla tiden jag blivit tilldelad att ha böckerna på.
Och den där blicken, Blicken man får av bibliotekarien. Samma blick man får av en lärare när man glömt läxan. Besvikelse är vad det kallas! Som om de hade högre förväntningar på något vis.
Hur som haver kommer jag in till biblioteket Åh, "hyr en film för tjugo spänn för tre dagar"!!
Jao...inte längre förseningsavgiften som enbart ska betalas för...
Betalar ooooooch råkar svänga in till hyllan där jag vet att fortsättningen på den långa serien jag sporadiskt håller på att läsa finns. Där står den. Snabbt, utan att försöka tänka efter går jag till kassan, trycker i lånekortet i den där grejen och vips är boken lånad.
Nu är det ju inte så att jag är emot att jag ska läsa böcker utan det är mer så att jag absolut inte har tid med böcker förrän typ....mitten av maj. Men ja, nu ligger ändå en bok på mitt skrivbord.
905 sidor.
 |
| Besviken-på-mig-själv-blicken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar