Jag har nu varit här i en vecka. Under den tiden har jag lärt mig massa nya namn och ansikten. Alla är så himla trevliga! Känner att jag inte riktigt vill att det här läsåret ska börja för det kommer ta slut så snabbt.
Jag har hunnit flytta också. Alltså flytta en gång till efter att jag flyttat hit. För en lipunge jag är, dög det nämligen inte med stort rum, eget handfat och massa förvaringsutrymme (massa för att vara folkisrum). Men nu bor jag i samma korridor som Danjel och då blir det hejans mycket lättare att laga mat och tvätta ihop. Och för att klargöra, det här nya rummet är verkligen bra också! (Nu är det istället Danjel som hänger läpp för han har insett att de flesta andra rum i det här huset verkar ha en extra byrå, spegel OCH KROKAR!)
Det här med att presentera sig själv och verka hyfsat duglig som människa har gått bra tror jag. Förutom när jag tog upp ämnet menskopp vid lunchen. Men alla här är ju så miljö- och rättviseinsatta så jag trodde nog att det snackats menskopp förut. Fick dock ingen stark reaktion, som tur var. Samtalet mer ebbade ut och gick över till tallriksskrap.
Vi har hunnit laga mat ihop med klassen två gånger redan! Inför den första måltiden fick vi ha ett möte med ordförande, sekreterare och justeringsmän innan vi tillslut lyckades enas om vad som är självklart att ha på tacos. Helt fantastiskt!
Nu vet ni alltså att jag mår bra och lever. Nu är det dags att väcka grabben så det blir frukostförtäring någon gång!
söndag 1 september 2013
söndag 25 augusti 2013
Packa, säga hej då, pepp och ångest
Nu är jag nästan klar med allt packande. Bra gjort att packa allt dagen innan en flyttar...
Det är ju nämligen så att jag flyttar till ett internat på en folkhögskola i morgon. Närmare bestämt en bibelskola med lovsångsinriktning.
Är SÅ nervös! Och hatar att bestämma mig för vad jag ska ha på mig när jag ska börja en ny skola. Jag låtsas gärna att jag inte bryr mig ett skit vad folk tänker om mig eller får för första intryck men det stämmer inte alls överens med verkligeheten. För jag bryr mig jobbigt mycket. Jag har suttit jättelänge nu och funderat fram och tillbaka på om jag ska ha kjol och vara lite söt, ha höga jeans och se preppy ut eller ha mina slitna jeans och verka lite cool och tuff.
Det där var nog de tråkigaste och mest hjärndöda tre meningar jag någonsin skrivit. Inklusive dagböckerna man skrev i skolan om vad man gjort i helgen och stavade "och" som "ock".
Byter ämne.
De senaste dagarna har gått åt till att säga hej då till mina fina fina vänner, vilka jag kommer sakna ofantligt mycket. Dock finns det en jag kommer sakna mer och som jag egentligen tycker ska flytta med mig.
Mamma.
Jag kan verkligen inte greppa det här med att jag inte ska bo här hemma mer än på loven under ett helt läsår. Det går inte in i min hjärna!
Vi sitter ju ihop, mamma och jag. Vill du ha mig får du mamma på köpet. (Ja, vi är Gilmore Girls)
Egentligen kvittar det vad jag har på mig för det första intrycket jag kommer ge är en lipande och skrikande liten flicka som skriker hysteriskt efter bilen som åker iväg: KOM TILLBAKA MAMMA!!!!
Det är ju nämligen så att jag flyttar till ett internat på en folkhögskola i morgon. Närmare bestämt en bibelskola med lovsångsinriktning.
Är SÅ nervös! Och hatar att bestämma mig för vad jag ska ha på mig när jag ska börja en ny skola. Jag låtsas gärna att jag inte bryr mig ett skit vad folk tänker om mig eller får för första intryck men det stämmer inte alls överens med verkligeheten. För jag bryr mig jobbigt mycket. Jag har suttit jättelänge nu och funderat fram och tillbaka på om jag ska ha kjol och vara lite söt, ha höga jeans och se preppy ut eller ha mina slitna jeans och verka lite cool och tuff.
Det där var nog de tråkigaste och mest hjärndöda tre meningar jag någonsin skrivit. Inklusive dagböckerna man skrev i skolan om vad man gjort i helgen och stavade "och" som "ock".
Byter ämne.
De senaste dagarna har gått åt till att säga hej då till mina fina fina vänner, vilka jag kommer sakna ofantligt mycket. Dock finns det en jag kommer sakna mer och som jag egentligen tycker ska flytta med mig.
Mamma.
Jag kan verkligen inte greppa det här med att jag inte ska bo här hemma mer än på loven under ett helt läsår. Det går inte in i min hjärna!
Vi sitter ju ihop, mamma och jag. Vill du ha mig får du mamma på köpet. (Ja, vi är Gilmore Girls)
Egentligen kvittar det vad jag har på mig för det första intrycket jag kommer ge är en lipande och skrikande liten flicka som skriker hysteriskt efter bilen som åker iväg: KOM TILLBAKA MAMMA!!!!
Tur att jag har med mig min käre Danjel!
måndag 19 augusti 2013
24:44
Jag satte mig på sängkanten med datorn i knät och pratade ivrigt, eller spralligt som du skulle säga, om den där låten. Eller låtARNA rättare sagt. Jag beskrev för dig hur det hade känts första gången jag hört dem. Hur jag inte kunnat göra någonting annat än att bara sitta och titta i 24 minuter och 44 sekunder. Trollbunden av musiken, rytmerna och stämmorna, men mest av allt, hur det kändes som att de tömde ut allt inom sig genom att sjunga. "Det är så här musik ska vara!", sade jag.
Jag tog fram YouTube och sökte på klippet. Du satte dig bredvid mig. Jag stirrade på skärmen och försökte att inte känna efter för mycket hur det kändes i kroppen av att din kropp tyngde ner madrassen i min säng.
Jag sade inget för jag ville att du skulle få chansen att lyssna och känna det som jag kände första gången (jag såg dig). Så lade du dig ner. Du låg ner i min säng. (!) Du låg ner i min säng och jag satt upp? Efter att ha bitch-slap:at mig själv några gånger lade jag mig ner bredvid dig. Klippet var ju långt som sagt.
Dina axlar var så breda att det var omöjligt för våra armar att inte snudda vid varandra i min smala säng. (Win!) Vi låg där och lyssnade på musiken och jag kommenterade några ställen som berört mig speciellt mycket men tystnade ganska snabbt.
24 minuter och 44 sekunder gick och jag ville inte röra på mig. Jag ville ligga kvar för alltid. Ligga där bredvid dig och känna hjärtat bulta mot revbenen och höra pulsen i öronen.
Och det fick jag.
Jag tog fram YouTube och sökte på klippet. Du satte dig bredvid mig. Jag stirrade på skärmen och försökte att inte känna efter för mycket hur det kändes i kroppen av att din kropp tyngde ner madrassen i min säng.
Jag sade inget för jag ville att du skulle få chansen att lyssna och känna det som jag kände första gången (jag såg dig). Så lade du dig ner. Du låg ner i min säng. (!) Du låg ner i min säng och jag satt upp? Efter att ha bitch-slap:at mig själv några gånger lade jag mig ner bredvid dig. Klippet var ju långt som sagt.
Dina axlar var så breda att det var omöjligt för våra armar att inte snudda vid varandra i min smala säng. (Win!) Vi låg där och lyssnade på musiken och jag kommenterade några ställen som berört mig speciellt mycket men tystnade ganska snabbt.
24 minuter och 44 sekunder gick och jag ville inte röra på mig. Jag ville ligga kvar för alltid. Ligga där bredvid dig och känna hjärtat bulta mot revbenen och höra pulsen i öronen.
Och det fick jag.
 |
| Så här nöjd var jag då. |
 |
| Så här söt är Danjel när han är lite trött. =) |
torsdag 15 augusti 2013
tisdag 13 augusti 2013
Soffan
För åtta veckor sedan köpte mamma en ny soffa. Det har vi längtat efter rätt länge nu och äntligen skulle det bli av.
Så vi har gått och längtat och längtat hela sommaren. Eller...jag hade varken sett eller suttit i den men beskrivningen lät bra.
"Varmt brun, med mönstrat ryggstöd. Skitstor, djup och asskön."
Förra veckan hände det som vi väntat på. Soffan kom.
Jag var inte hemma just då, vilket grämer mig nu.
Jag kom hem senare på kvällen och mamma tittade uppgivet på mig och säger: De var här med soffan.
Konstigt tyckte jag för här står ju fortfarande den gamla soffan...
"Men de fick inte upp den så de åkte iväg med den."
VAAA?!?!?!
Ja, för det var så att vår trappa var för liten. Och de har ju 30 års erfarenhet faktiskt, sade de med irriterade röster.
Vi kände oss mycket nedbrutna. Vi hade blivit dragna vid näsan, stupat framför mållinjen, sålt kon och allt det där.
Butiksägaren var inte glad. Specialbeställt med det tyget mamma ville ha. Vad skulle man göra med soffan nu liksom. Men de hade något liknande sade han, för det var ju synd om oss också.
Vi åkte dit för att förhoppningsvis hitta något annat. Först visade mamma den soffan vi skulle ha haft.
Och herregud vad skön den var!!! Jag ville aldrig resa på mig igen! Det var ren perfektion. Så vi gick med bestämda steg bort till kassan, sköt fram våra hakor och sade kaxigt: Vi vill prova en gång själva!
Butiksägaren såg något road ut och sade att det hade han nog också velat göra om han varit i vår sits.
Sagt och gjort åkte mamma dit nästa dag med en kärra.
Vi var mycket nervösa. Det var ju mest vår stolthet som skulle skadas om vi inte skulle lyckades. Det var otänkbart att tänka sig att vi skulle få åka tillbaka med soffan med svansen mellan benen och erkänna oss besegrade.
Några envisa och starka karlar hade vi skaffat oss till hjälp.
Vi provade allt. ALLT. Men det såg lönlöst ut. Tog det inte i på sidan tog det i i taket, och tvärtom. Det var oerhört svettigt och frustrationen och besvikelsen kändes i hjärtat.
Vi stod och tittade på den eländigt stora biten av soffan och bara tänkte: Det kan ju inte vara omöjligt!
Ett försök till bestämde vi. En sista grej som kunde göras av att ta bort räcket, men det verkade som att det inte skulle spela någon roll för det var aldrig räcket som var i vägen.
Men. MEN!
Om räcket symboliserade den sista utvägen och gjorde alla lite mer skärpta eller om det faktiskt gav de sista två centimetrarna som behövdes är osäkert, troligtvis var det en kombination, som gjorde att det tillslut faktiskt gick! Det gick! Vi gjorde det!
Mamma dansade och tjoade och ringde nöjt till affären som också blev mycket glada (och imponerade såklart).
Vad har vi lärt oss av det här då?
1. Ge aldrig upp.
2. Envishet är en bra egenskap.
3. Yrkesmänniskor har inte alltid rätt!
4. Ett uns kaxighet ska alla ha!
Så vi har gått och längtat och längtat hela sommaren. Eller...jag hade varken sett eller suttit i den men beskrivningen lät bra.
"Varmt brun, med mönstrat ryggstöd. Skitstor, djup och asskön."
Förra veckan hände det som vi väntat på. Soffan kom.
Jag var inte hemma just då, vilket grämer mig nu.
Jag kom hem senare på kvällen och mamma tittade uppgivet på mig och säger: De var här med soffan.
Konstigt tyckte jag för här står ju fortfarande den gamla soffan...
"Men de fick inte upp den så de åkte iväg med den."
VAAA?!?!?!
Ja, för det var så att vår trappa var för liten. Och de har ju 30 års erfarenhet faktiskt, sade de med irriterade röster.
Vi kände oss mycket nedbrutna. Vi hade blivit dragna vid näsan, stupat framför mållinjen, sålt kon och allt det där.
Butiksägaren var inte glad. Specialbeställt med det tyget mamma ville ha. Vad skulle man göra med soffan nu liksom. Men de hade något liknande sade han, för det var ju synd om oss också.
Vi åkte dit för att förhoppningsvis hitta något annat. Först visade mamma den soffan vi skulle ha haft.
Och herregud vad skön den var!!! Jag ville aldrig resa på mig igen! Det var ren perfektion. Så vi gick med bestämda steg bort till kassan, sköt fram våra hakor och sade kaxigt: Vi vill prova en gång själva!
Butiksägaren såg något road ut och sade att det hade han nog också velat göra om han varit i vår sits.
Sagt och gjort åkte mamma dit nästa dag med en kärra.
Vi var mycket nervösa. Det var ju mest vår stolthet som skulle skadas om vi inte skulle lyckades. Det var otänkbart att tänka sig att vi skulle få åka tillbaka med soffan med svansen mellan benen och erkänna oss besegrade.
Några envisa och starka karlar hade vi skaffat oss till hjälp.
Vi provade allt. ALLT. Men det såg lönlöst ut. Tog det inte i på sidan tog det i i taket, och tvärtom. Det var oerhört svettigt och frustrationen och besvikelsen kändes i hjärtat.
Vi stod och tittade på den eländigt stora biten av soffan och bara tänkte: Det kan ju inte vara omöjligt!
Ett försök till bestämde vi. En sista grej som kunde göras av att ta bort räcket, men det verkade som att det inte skulle spela någon roll för det var aldrig räcket som var i vägen.
Men. MEN!
Om räcket symboliserade den sista utvägen och gjorde alla lite mer skärpta eller om det faktiskt gav de sista två centimetrarna som behövdes är osäkert, troligtvis var det en kombination, som gjorde att det tillslut faktiskt gick! Det gick! Vi gjorde det!
Mamma dansade och tjoade och ringde nöjt till affären som också blev mycket glada (och imponerade såklart).
Vad har vi lärt oss av det här då?
1. Ge aldrig upp.
2. Envishet är en bra egenskap.
3. Yrkesmänniskor har inte alltid rätt!
4. Ett uns kaxighet ska alla ha!
onsdag 7 augusti 2013
Mumford & Sons is that you??
Ser ni inte filmen så är länken till videon här
No it's not?!
Jason Bateman och Jason Sudeikis från Horrible Bosses? (Se den filmen!!)
Ed Helms från the Hangover?
Will Forte från SNL?
(Erkänner att jag var tvungen att googla ett par namn)
Genialt.
Tillägg: Har man aldrig sett en Mumford & Sons video är det nog bra att göra det först. Typ Little Lion Man.
torsdag 1 augusti 2013
Kanada Canada
Nu vid frukosten i morse kom jag och mamma på en alarmerande grej.
Vi vet INGENTING om Kanada.
Det verkar fredligare och coolare än USA men kanske mest för att de inte gör något väsen av sig.
Jag har sett någon Michael Moore-film i skolan om 'Health care' och då åkte han över till Kanada och intervjuade folk om hur deras system fungerade. De har något som typ liknar det svenska tror jag. Vilket betyder att man blir inte lämnade på gatan av ambulansen om man inte har försäkring som i USA alltså.
Så det är ju vettigt!
Och de har inga vapen. Yay!
USA ligger på samma kontinent som Kanada och fattar ändå inte att det funkar att leva utan vapen...??? That's a whole other topic....
Back to Canada!
Så det är fredligt och vettigt. Någon som vet något mer?
Jo! Robin i How I met your mother är från Kanada! Och Ellen Page är därifrån på riktigt! Nova Scotia om man ska vara exakt. Som min farfar.... *Intalar mig att jag har något slags släktskap med denna geniala dam*
Och de spelar mycket hockey såklart...
Men NU kom vi inte på något mer så då gjorde jag det man alltid gör i en liknande situation.
Jag tog hästen in till stadens lilla lilla bibliotek och hittade, efter ett långt sökande en uppslagsbok där Kanada hade en liten spalt.
....
Det är en parlamentarisk demokrati. Ni som inte vet vad detta är, kan se er omkring (om ni bor i Sverige) för det är det Sverige är.
Då kan man ju fråga sig.....Vem sjöen är Kung/Drottning i Kanada?! Jag har aldrig läst om några kanadensiska kungligheter i tidningen DAM!
Det är nu när man läser vidare i uppslagsboken som man slår sig i pannan och inser att man troligtvis aldrig lyssnade i skolan.
Elizabeth II är ju såklart drottning över Kanada OCKSÅ! Liksom Australien! Och .....Indien? Jag vet inte....Får kanske göra ett inlägg om alla länder så att jag lär mig något.
(Hur många länder är hon drottning över egentligen, den där Elizabeth?)
Men Kanada har faktiskt någon som styr åt henne. Denne kallas generalguvernör och heter David Johnston.
Intressant.
Det beskrivs även som ett mångkulturellt tvåspråkigt land. Språken är franska och engelska. Fast i en av provinserna (som landet är uppdelat i, typ som stater) pratar man inuktitut. (?!?!)
Det är ett industrialiserat, högteknologiskt land med stora naturtillgångar och hög livsstandard.
Det är världens näst största land efter Ryssland! Hur många visste det?! Inte jag iallafall!
Det jag undrar nu är ju varför folk tjötar så mycket om att flytta till the land of the free som inte är free över huvud taget?
Kanada låter ju tusen gånger trevligare!
Well well.
Det här skulle inte blivit en godkänd uppsats i skolan kan jag lova. Särskilt inte om det gått igenom det där programmet som kollade så att man inte kopierat några formuleringar..
Nu vet ni, och jag, iallafall lite mer om det mystiska landet ovanför USA!
Vi vet INGENTING om Kanada.
Det verkar fredligare och coolare än USA men kanske mest för att de inte gör något väsen av sig.
Jag har sett någon Michael Moore-film i skolan om 'Health care' och då åkte han över till Kanada och intervjuade folk om hur deras system fungerade. De har något som typ liknar det svenska tror jag. Vilket betyder att man blir inte lämnade på gatan av ambulansen om man inte har försäkring som i USA alltså.
Så det är ju vettigt!
Och de har inga vapen. Yay!
USA ligger på samma kontinent som Kanada och fattar ändå inte att det funkar att leva utan vapen...??? That's a whole other topic....
Back to Canada!
Så det är fredligt och vettigt. Någon som vet något mer?
Jo! Robin i How I met your mother är från Kanada! Och Ellen Page är därifrån på riktigt! Nova Scotia om man ska vara exakt. Som min farfar.... *Intalar mig att jag har något slags släktskap med denna geniala dam*
Och de spelar mycket hockey såklart...
Men NU kom vi inte på något mer så då gjorde jag det man alltid gör i en liknande situation.
Jag tog hästen in till stadens lilla lilla bibliotek och hittade, efter ett långt sökande en uppslagsbok där Kanada hade en liten spalt.
....
Det är en parlamentarisk demokrati. Ni som inte vet vad detta är, kan se er omkring (om ni bor i Sverige) för det är det Sverige är.
Då kan man ju fråga sig.....Vem sjöen är Kung/Drottning i Kanada?! Jag har aldrig läst om några kanadensiska kungligheter i tidningen DAM!
Det är nu när man läser vidare i uppslagsboken som man slår sig i pannan och inser att man troligtvis aldrig lyssnade i skolan.
Elizabeth II är ju såklart drottning över Kanada OCKSÅ! Liksom Australien! Och .....Indien? Jag vet inte....Får kanske göra ett inlägg om alla länder så att jag lär mig något.
(Hur många länder är hon drottning över egentligen, den där Elizabeth?)
Men Kanada har faktiskt någon som styr åt henne. Denne kallas generalguvernör och heter David Johnston.
Intressant.
Det beskrivs även som ett mångkulturellt tvåspråkigt land. Språken är franska och engelska. Fast i en av provinserna (som landet är uppdelat i, typ som stater) pratar man inuktitut. (?!?!)
Det är ett industrialiserat, högteknologiskt land med stora naturtillgångar och hög livsstandard.
Det är världens näst största land efter Ryssland! Hur många visste det?! Inte jag iallafall!
Det jag undrar nu är ju varför folk tjötar så mycket om att flytta till the land of the free som inte är free över huvud taget?
Kanada låter ju tusen gånger trevligare!
Well well.
Det här skulle inte blivit en godkänd uppsats i skolan kan jag lova. Särskilt inte om det gått igenom det där programmet som kollade så att man inte kopierat några formuleringar..
Nu vet ni, och jag, iallafall lite mer om det mystiska landet ovanför USA!
onsdag 31 juli 2013
Ribban är höjd
Nu har vi nått en ny nivå, people!
Ska en ta originella gulligullbilder räcker det inte längre med att stå i solnedgången och pussas och hålla om varandra när en obekväm kompis står några meter bort och håller en kamera i skakande händer. Om de skakar av skratt eller avundsjuka beror på personen och paret i fråga.
För att vara originell nu måste en slå det här:
Förresten. Vem är det som tar dessa oändligt många gulligullbilder? Alla dessa intima bilder som tas i sängen när paret har väldigt lite, om än några, kläder på sig. Eller är alla fejk? Är det bara vackra modeller som får direktiv av en fotograf som vill fånga ett intimt ögonblick?
Om det nu inte är så att folk använder stativ...
Krångligt låter det.
Hur naturligt är det då, när man fumlat runt med en kamera och massa inställningar för att sedan hinna lägga sig tillrätta i sängen och få till ett kärleksglimmer i ögonen innan kameran blixtrar till?
Eller så har man en liten fjärrkontroll kanske!
Ännu en fråga man inte kommer få reda på förrän man kommer till himlen, antar jag...
Ska en ta originella gulligullbilder räcker det inte längre med att stå i solnedgången och pussas och hålla om varandra när en obekväm kompis står några meter bort och håller en kamera i skakande händer. Om de skakar av skratt eller avundsjuka beror på personen och paret i fråga.
För att vara originell nu måste en slå det här:
 |
| Hittad på Pinterest |
Om det nu inte är så att folk använder stativ...
Krångligt låter det.
Hur naturligt är det då, när man fumlat runt med en kamera och massa inställningar för att sedan hinna lägga sig tillrätta i sängen och få till ett kärleksglimmer i ögonen innan kameran blixtrar till?
Eller så har man en liten fjärrkontroll kanske!
Ännu en fråga man inte kommer få reda på förrän man kommer till himlen, antar jag...
tisdag 25 juni 2013
KUL!
Sånt här tycker jag är kul!
Hittade listan på Hanapees blogg. Ett fyra-fem år gammalt inlägg.
Kommer ihåg att jag gjorde en liknande lista på Lunarstorm för femhundra år sedan. Fast då skulle man skriva upp namn och så var det en historia. (?)
Hittade listan på Hanapees blogg. Ett fyra-fem år gammalt inlägg.
Kommer ihåg att jag gjorde en liknande lista på Lunarstorm för femhundra år sedan. Fast då skulle man skriva upp namn och så var det en historia. (?)
Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till 10 och skriv av SMS:et
4. Gör likadant på varje fråga
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till 10 och skriv av SMS:et
4. Gör likadant på varje fråga
Vad skulle du säga om du fick reda på att din pojkvän varit otrogen?Ja det är smaskigt. Åhå!
Vad säger du alltid till din bästa kompis?Näe sörja.. Aja, får visa den nån annan gång
Vad säger du alltid till din bästa kompis?Näe sörja.. Aja, får visa den nån annan gång
Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
BOKEN ÄR ASBRA!!!!!!
BOKEN ÄR ASBRA!!!!!!
Vilket SMS blev du mest berörd av?xD
Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Okej.
Okej.
Vad skulle du skrika om du vann en miljon?Mysigt! Finns det något inspelat?
Vad vill du höra mest av allt?Nepp, jag har återgått till pluggandet.
Din romantiska replik?
Usch så.
Usch så.
Vilken raggningsreplik funkar på dig?Vilken tur. Ja, svinbra verkligen!
Vad är det mest fruktansvärda du nånsin har hört?Härligt att få hit dig någon timme tidigare dessutom, =)
torsdag 6 juni 2013
Världen står på ända
Någon mer som märkt att Blondinbella börjat skriva fantastiska dumheter "det senaste"?
Hon har uttalat sig om att man inte borde amma offentligt, skrivit om genustjafs och gett sig in i hen-debatten.
Nu har hon gjort det igen. Storslaget! ("rabiesfeminist")
Sedan slängde sig fästmannen in i diskussionen med det här:
Varpå HanaPee svarade med detta:
Jag skulle absolut inte kalla mig påläst om genus och feminism men vare sig man är det eller inte kan man se skillnaden på texter som är skrivna av människor som faktiskt Är det och de som verkligen inte har rätt att uttala sig eftersom de vet så lite om vad de skriver om.
Läs och skratta, bli förbannad, gråt, släng en kruka i golvet eller bli förstummad. Men det viktigaste är att få upp ögonen för hur dumma människor det faktiskt finns och börja läs på själva! Gå djupare än just Er omvärld och närmaste vänner.
Nu ska jag till bibblan! (Imorgon för nu är det nationaldagen och allt är stängt.)
Herrå!
onsdag 10 april 2013
Kvitter, kvitter?
Nu har det kommit.
Eller ska jag kanske säga "de".....
Det största vårtecknet för en som bor på landet.
Nej, det är inte stanken. Visst är det ett vårtecken men inte riktigt lika stort som det här andra.
Det största vårtecknet får mig att rusa upp och ställa mig i min mycket mjuka säng och vingla hej vilt klockan tre på natten.
Det största vårtecknet är det som får upp mig på morgonen eftersom det inte går att fortsätta sova på grund av det.
Det största vårtecknet väcker en blodtörstan in mig likt inget annat. Förutom Fear och andra pangpang-spel.
Det största vårtecknet har gjort golvet framför mitt fönster till en kyrkogård.
Ja, ni gissade rätt.
Eller?
Det är Flugor.
Dessa äckliga flygfän som flyger omkring och surrar livet ur mig (och sömnen). Jag FÖRSTÅR INTE var de kommer ifrån!!
Tydligen från vinden där de legat och utvecklats under vintern och så kryper de ner i mitt rum alldeles nyfödda och kladdiga.
UUÄÄÄK
I natt kröp det ner en med överskottsenergi. Han flög runt som besatt och dunkade huvudet i taket. Det var svårt för en nyvaken, halvblind och vinglande Stephanie att få död på den, kan jag säga.
Detta inlägg skrivs inte för att klaga på våren. Ba'satt ni vet. Jag älskar våren och vill inget mer än att den ska komma på riktigt och driva bort kylan från vårt stelfrusna land!
Eller ska jag kanske säga "de".....
Det största vårtecknet för en som bor på landet.
Nej, det är inte stanken. Visst är det ett vårtecken men inte riktigt lika stort som det här andra.
Det största vårtecknet får mig att rusa upp och ställa mig i min mycket mjuka säng och vingla hej vilt klockan tre på natten.
Det största vårtecknet är det som får upp mig på morgonen eftersom det inte går att fortsätta sova på grund av det.
Det största vårtecknet väcker en blodtörstan in mig likt inget annat. Förutom Fear och andra pangpang-spel.
Det största vårtecknet har gjort golvet framför mitt fönster till en kyrkogård.
Ja, ni gissade rätt.
Eller?
Det är Flugor.
Dessa äckliga flygfän som flyger omkring och surrar livet ur mig (och sömnen). Jag FÖRSTÅR INTE var de kommer ifrån!!
Tydligen från vinden där de legat och utvecklats under vintern och så kryper de ner i mitt rum alldeles nyfödda och kladdiga.
UUÄÄÄK
I natt kröp det ner en med överskottsenergi. Han flög runt som besatt och dunkade huvudet i taket. Det var svårt för en nyvaken, halvblind och vinglande Stephanie att få död på den, kan jag säga.
Detta inlägg skrivs inte för att klaga på våren. Ba'satt ni vet. Jag älskar våren och vill inget mer än att den ska komma på riktigt och driva bort kylan från vårt stelfrusna land!
onsdag 3 april 2013
Fransar och bryn?
Spenderade påsklovet, som man egentligen inte har när man inte studerar men det får räknas att vara vikarie, i Sandviken.
På vägen dit, på tåget, sjönk jag så djupt ner i det här titta-ut-genom-fönstret-och-se-filosofisk-och-kär-slash-förtvivlad-slash-djup-ut att jag dessutom lyssnade på Av längtan till dig och fantiserade om att Chlinnéa sjöng den på THE WEDDING. (Självklart spelade Channa piano och Fjida Fiol...)
Läget är kritiskt people!
För övrigt hann vi med mycket kul!
Gick i second hand-affärer och impulsköpte kontiga kläder (En gubbe stötte även på mig i en av dem. Sade att det var länge sedan han såg någon tjej som passade så bra i så kort kjol. ?! Snacka om att tigga styrk!).
Gjorde en Naturkunskap B-laboration om frukt som blir brun när man skurit upp den.
Såg Danjel slänga sig förtvivlat i soffan med en kudde över ansiktet när vi pluggade matte (älskar att plåga människor).
Tittade på Let's Dance för första gången. Maria är ju fantastisk! Hörde även henne på radio en liten sväng här om dagen. Rätt vettig människa (oftast).
Var på fest och luktade på whisky. Fruktansvärt! Hade föreställt mig något helt annat....tror jag?
Fick brottas med det här ständiga dilemmat man har på våren. Ska en ta på extratröjan eller strunta i det?
Jag fick Danjel att köpa en sticksig tröja. Sårry....Han däremot hittade en görschnögg skjorta till mig. Win.
Testade att spela Fear och upptäckte en blodtörstighet hos mig jag aldrig vetat om. Eller...
Och vet ni att ögonbryn och ögonfransar egentligen heter ögonborst och ögonstrån?
Hihi!
På vägen dit, på tåget, sjönk jag så djupt ner i det här titta-ut-genom-fönstret-och-se-filosofisk-och-kär-slash-förtvivlad-slash-djup-ut att jag dessutom lyssnade på Av längtan till dig och fantiserade om att Chlinnéa sjöng den på THE WEDDING. (Självklart spelade Channa piano och Fjida Fiol...)
Läget är kritiskt people!
För övrigt hann vi med mycket kul!
Gick i second hand-affärer och impulsköpte kontiga kläder (En gubbe stötte även på mig i en av dem. Sade att det var länge sedan han såg någon tjej som passade så bra i så kort kjol. ?! Snacka om att tigga styrk!).
Gjorde en Naturkunskap B-laboration om frukt som blir brun när man skurit upp den.
Såg Danjel slänga sig förtvivlat i soffan med en kudde över ansiktet när vi pluggade matte (älskar att plåga människor).
Tittade på Let's Dance för första gången. Maria är ju fantastisk! Hörde även henne på radio en liten sväng här om dagen. Rätt vettig människa (oftast).
Var på fest och luktade på whisky. Fruktansvärt! Hade föreställt mig något helt annat....tror jag?
Fick brottas med det här ständiga dilemmat man har på våren. Ska en ta på extratröjan eller strunta i det?
Jag fick Danjel att köpa en sticksig tröja. Sårry....Han däremot hittade en görschnögg skjorta till mig. Win.
Testade att spela Fear och upptäckte en blodtörstighet hos mig jag aldrig vetat om. Eller...
Och vet ni att ögonbryn och ögonfransar egentligen heter ögonborst och ögonstrån?
Hihi!
fredag 22 mars 2013
torsdag 21 mars 2013
En lista!?
Jaa, jag tänkte prova på det här med en lista. Har inte gjort det sedan bilddagbokstiden...
Snodde den från Niotillfem, som snodde den från Hanapee.
Sandra
Linnéa
Eva-lena
Hanapee
Gamla Nyheter
Nina Åkestam
Snodde den från Niotillfem, som snodde den från Hanapee.
10 saker jag tycker om.
- Äta en stor frukost till en film
- Vår (fast i år verkar det inte bli något med det)
- Vistas i andra länder
- När barnen jag är vikarie för tycker om mig
- Hänga (hångla) med min BOYFRIEND
- Cykla, fast jag inte kommer ihåg senast jag gjorde det
- Gå på bio
- Skratta tills det gör ont i magen
- Familj och vänner
9 saker jag tycker mindre om
- Bilförare som IRRITERAR mig i trafiken
- När barnen jag är vikarie för inte tycker om mig
- Säga hej då till folk
- Allt som gör mig upprörd på en sekund. Folk som beter sig illa. Människor som ser allt i svart och vitt. Gubbsvin som uttalar sig fientligt mot kvinnor.
- Att känna att jag inte räcker till
- KYLA
- Ljud som får en att rysa för jag fryser ständigt nu för tiden
- Att städa
- Träningsvärk (har så sjukligt ont i rumpa och lår just nu!)
8 bloggar jag läser
Linnéa
Eva-lena
Hanapee
Gamla Nyheter
Nina Åkestam
7 saker jag vill göra i framtiden
- Plugga (ser fram emot det mer än vad jag vågar erkänna)
- Resa, bo utomlands, äventyra
- Skaffa söta små barn med min Danjel och döpa dem till konstiga saker
- Känna att jag gör något viktigt
- Bli gammal och vis
- Börja drömma mer för nu kommer jag inte på mer! Tragiskt!
- Eller så är jag för trött just nu...
6 saker jag är rädd för
- Att någon av de människor som betyder mest för mig ska bli sjuk eller gå bort
- Tappa kontrollen över bilen och slungas av vägen
- Att vara iakttagen
- Att jorden ska gå sönder på grund av vi människor är dumma
- Bli psykiskt sjuk
- Människor som verkligen inte har någon empati
5 platser jag tycker om att vara på
- En gräsplätt på sommaren
- Hemma
- New Jersey, hos pappa
- Var som helst med ett bra kompisgäng
- I MIN POJKVÄNS FAMN
4 ord som beskriver mig
- Bestämd
- Rolig (enligt mig)
- Ödmjuk (förutom när jag kör bil)
- Omtänksam
3 saker jag ser fram emot
- Att gå bibelskola nästa år!!!!
- Komma igång med LIVET
- Söndag för då börjar en veckas ledighet hos ma boy
2 bra filmer
- The help
- Cloud Atlas (för att jag såg den på bio senast och den var ascool!)
1 bra låt
Har precis hört den här för första gången trots att jag har kallat mig ett troget Paramore-fan. Mysig, emo och kläggig.
tisdag 19 mars 2013
POWAH
Idag tänker jag gå och träna POWER på Helens dansskola, för jag känner mig lite smått destruktiv och POWER låter coolt.
Har varit på det förut inser jag nog nu. OCH jag har skrivit om det har jag för mig (?)
Jag är taggad i alla fall.
Skulle nog inte kunna bli mer taggat faktiskt.
Taggheten liksom bryter igenom hela mitt jag.
Snart växer det ut taggar.
?
Nu ska jag titta på det senaste avsnittet av GIRLS.
Bra serie som gör mig deprimerad. Vet inte hur jag ska ställa mig till detta.
Har varit på det förut inser jag nog nu. OCH jag har skrivit om det har jag för mig (?)
Jag är taggad i alla fall.
Skulle nog inte kunna bli mer taggat faktiskt.
Taggheten liksom bryter igenom hela mitt jag.
Snart växer det ut taggar.
?
Nu ska jag titta på det senaste avsnittet av GIRLS.
Bra serie som gör mig deprimerad. Vet inte hur jag ska ställa mig till detta.
måndag 18 mars 2013
Vikarien
NU HAR JAG ÄNTLIGEN BLIVIT VIKARIE!!
Äntligen har mina dagar en mening.
Äntligen får jag spendera mina dagar med att förgylla små barns liv. (?)
Det känns ibland såhär:
Och ibland såhär:
*Smygreklam för Skype*
Men det ingår liksom att vara lite frustrerad ibland. Jag har ju aldrig gjort sånt här förut, så det är okej. Intalar jag mig sjäv, i alla fall.
Hur som haver är det väldigt roligt och man lär sig så otroligt mycket varje dag! Både om sig själv och barnen.
Och hittills har de flesta gissat helt rätt på min ålder! Otroligt imponerad av barnen på denna fronten! De flesta som är i min ålder gissar att jag är 16 eller liknande. Ju äldre man blir desto sämre blir man på att uppskatta människors ålder, helt enkelt.
Intressant studie.
Äntligen har mina dagar en mening.
Äntligen får jag spendera mina dagar med att förgylla små barns liv. (?)
Det känns ibland såhär:
Och ibland såhär:
*Smygreklam för Skype*
Men det ingår liksom att vara lite frustrerad ibland. Jag har ju aldrig gjort sånt här förut, så det är okej. Intalar jag mig sjäv, i alla fall.
Hur som haver är det väldigt roligt och man lär sig så otroligt mycket varje dag! Både om sig själv och barnen.
Och hittills har de flesta gissat helt rätt på min ålder! Otroligt imponerad av barnen på denna fronten! De flesta som är i min ålder gissar att jag är 16 eller liknande. Ju äldre man blir desto sämre blir man på att uppskatta människors ålder, helt enkelt.
Intressant studie.
måndag 4 mars 2013
Shame on me!
Här var det livat!
Det tråkiga är ju att jag haft saker att skriva om men har inte tagit mig tid att göra det.
Jaja, så blir det ibland.
Här är en fin bild iallafall!
Skyller på grabben min helt utan att ha någon grund för det.
Det tråkiga är ju att jag haft saker att skriva om men har inte tagit mig tid att göra det.
Jaja, så blir det ibland.
Här är en fin bild iallafall!
 |
| Den här bilden togs inte alls vid samma tillfälle som bilden i det föregående inlägget. |
Skyller på grabben min helt utan att ha någon grund för det.
tisdag 5 februari 2013
Har ett förhållande med....
Såhär ser man ut när man loggar in på facebook morgonen efter att ha ändrat sin status.
onsdag 30 januari 2013
Gu' hjälpe mig!
Var ute i garaget nyss och hittade min dagbok från 2005/2006.
Jag var en ytterst konstig liten person måste jag säga.
Och vi ska inte tala om dramatiken! Oj, oj, oj!! Redan på första sidan beskrivs det hur jag gjort slut med en kille, som sedan blir tillsammans med min bästa vän två dagar senare.
Oh my!
Och "det enda han inte gillade med mig va för att jag är för feg och inte vågar kramas och så".
Ångesten, förtvivlan, deppigheten. Ack att vara tretton år!
Pallar man verkligen läsa hela och *återuppleva allting igen*.
Yes. Yes I do.
Jag var en ytterst konstig liten person måste jag säga.
Och vi ska inte tala om dramatiken! Oj, oj, oj!! Redan på första sidan beskrivs det hur jag gjort slut med en kille, som sedan blir tillsammans med min bästa vän två dagar senare.
Oh my!
Och "det enda han inte gillade med mig va för att jag är för feg och inte vågar kramas och så".
Ångesten, förtvivlan, deppigheten. Ack att vara tretton år!
Pallar man verkligen läsa hela och *återuppleva allting igen*.
Yes. Yes I do.
måndag 28 januari 2013
torsdag 24 januari 2013
Living a lie!
Ibland går det hel dag och man går runt lyckligt ovetande om att saker och ting inte är som man trodde.
En sådan dag hade jag den här veckan.
När den här bilden togs i början av dagen hade jag ingen aning om vad som senare skulle uppdagas.
En sådan dag hade jag den här veckan.
När den här bilden togs i början av dagen hade jag ingen aning om vad som senare skulle uppdagas.
Jag var glad över att jag kommit på att jag också kunde se ut som alla andra brudar med "skjorta+tröja".
Stolt spatserade jag runt på mitt gamla gymnasium eftersom vi skulle öva inför en konsert.
Likadant gick jag runt på jobbet lite senare.
Lite smått svankande och propert.
Så såg jag mig själv i fönstret på tåget eftersom de blir som gigantiska speglar när det är tänt inne och mörkt ute.
Men! Vad är det där?!
Jag stannade upp med trasan i handen och stirrade på mig själv.
Ni vet det finns fickor på skjortor....
Ungefär där två fettklumpar buktar ut....
Och fickor på skjortor brukar ha knappar....
JAG HADE GÅTT RUNT HELA DAGEN MED tillsynes HELLJUSET PÅ!!
Förnedringen.
Skammen.
Insikten om varför alla varit så trevliga mot mig denna dag.
Aldrig mer ska jag försöka se cool ut.
onsdag 23 januari 2013
söndag 20 januari 2013
fredag 18 januari 2013
Wörking öut
Hängde på dansskolan med Sandra igår.
Vi svävade in med våra fasta rumpor välpaketerade i små tajta träningsshorts tio minuter innan passet skulle börja. Så vi hann med att bli lite varma och smidiga i kroppen.
Cardio hette passet. Perfekt för oss och vår fantastiska kondition, styrka och smidighet. Vi såg fram emot hur vi med lätthet skulle ta oss igenom allt tränaren bad oss göra.
Vi fick bra platser och det fanns gott om plats att röra sig. Platser inte alltför långt från instruktören så att man då och då kunde få små uppmuntrande och förvånade blickar som sade: Wow, skitbra! Har aldrig sett någon som gjort så bra ifrån sig första gången på det här passet.
Efteråt gnistrade vi lite lätt av svett och kände att Ho! nu har vi fått oss en liten lagom genomkörning av kroppen! Så åkte vi till affären och köpte ingredienser till en sallad som vi i lugn och ro åt hemma hos Sandra.
It was a fabulous workout, indeed!
...
Eller så kom vi fem minuter försent och jag hade fortfarande inte bytt om och behövde kissa och vattenflaskan var inte påfylld.
Kanske var det även så att hela stället kryllade av barn så man kom inte fram.
Eventuellt fick vi klämmas in längst bak så att man fick kolla genom folks ben för att se vad instruktören gjorde.
Ibland fick man ändå små blickar av denna ettriga, kompakta kvinna som stod längst fram. Men det var oftast när man stod och flåsade med vikterna i handen medan resten av rummet låg på golvet och gjorde någon komplicerad grej.
Kanske, kanske var det så det var...
Och vi kan ha mött instruktören på väg ut från ICA med händerna fulla av läsk och kladdkaka.
Men ja, inte helt säker på att det var så det var.
Vi svävade in med våra fasta rumpor välpaketerade i små tajta träningsshorts tio minuter innan passet skulle börja. Så vi hann med att bli lite varma och smidiga i kroppen.
Cardio hette passet. Perfekt för oss och vår fantastiska kondition, styrka och smidighet. Vi såg fram emot hur vi med lätthet skulle ta oss igenom allt tränaren bad oss göra.
Vi fick bra platser och det fanns gott om plats att röra sig. Platser inte alltför långt från instruktören så att man då och då kunde få små uppmuntrande och förvånade blickar som sade: Wow, skitbra! Har aldrig sett någon som gjort så bra ifrån sig första gången på det här passet.
Efteråt gnistrade vi lite lätt av svett och kände att Ho! nu har vi fått oss en liten lagom genomkörning av kroppen! Så åkte vi till affären och köpte ingredienser till en sallad som vi i lugn och ro åt hemma hos Sandra.
It was a fabulous workout, indeed!
...
Eller så kom vi fem minuter försent och jag hade fortfarande inte bytt om och behövde kissa och vattenflaskan var inte påfylld.
Kanske var det även så att hela stället kryllade av barn så man kom inte fram.
Eventuellt fick vi klämmas in längst bak så att man fick kolla genom folks ben för att se vad instruktören gjorde.
Ibland fick man ändå små blickar av denna ettriga, kompakta kvinna som stod längst fram. Men det var oftast när man stod och flåsade med vikterna i handen medan resten av rummet låg på golvet och gjorde någon komplicerad grej.
Kanske, kanske var det så det var...
Och vi kan ha mött instruktören på väg ut från ICA med händerna fulla av läsk och kladdkaka.
Men ja, inte helt säker på att det var så det var.
tisdag 15 januari 2013
Händer
Jag har nu tillägnat en board på min Pinterest till den kroppsdel jag tycker allra allra bäst.
Händer.
De är så vackra, funktionella, personliga och mysiga att hålla i!
Här är några av bilderna jag pinnat hittills.
Händer.
De är så vackra, funktionella, personliga och mysiga att hålla i!
Här är några av bilderna jag pinnat hittills.
måndag 14 januari 2013
Tågresan from Hell!
Nu har det hänt mig också.
Jag har varit med om en hemsk hemsk tågresa.
Det tog rätt många tågturer fram och tillbaka runt i landet innan det hände men man visste ju någonstans i bakhuvudet att man inte kunde leva i en perfekt tågdrömvärld hela livet. Och mycket riktigt.
För att ta igen alla år utan komplikationer gick allt fel som kunde gå fel.
Här är min berättelse *dramatisk musik och en kamera som sveper över landskapet*:
Klockan är kvart över tio. Jag går och släpar min väska efter mig i ena handen och håller en annan hand i den andra. (Tvingade den handen att släpa min väska då och då också)
Halv elva går tåget. Vi står och väntar. Kramas lite grann. Jag lipar. Ehh.
Så hoppar jag på tåget och det är både odramatiskt och dramatiskt att stiga på. Jag kommer ju snart tillbaka.
Somnar efter ett tag och vaknar av en röst i fjärran. De hade ropat ut något i högtalarna som jag missat. Och inte upprepar de något heller.
Hepp!
Frågar en man som sitter i närheten. Ett tåg har tydligen spårat ur lite längre fram så vi blir tio minuter sena.
Tio minuter sena när ett tåg spårat ur??
Noooo way!
Och mycket riktigt. Snart ropar de ut en gång till.
Eftersom ett godståg har spårat ur innan Borlänge ska vi stanna i Falun, ta en buss därifrån till Borlänge där det finns ett tåg.
Tåget stannar. Jag plockar ihop mina grejer. En liten resväska, två blytunga ryggsäckar och en kasse.
Konkar fram och känner mig allmänt risig. Trött, röd runt ögonen och pms. Den bästa kombinationen för att känna sig fräsch, sprudlande och vacker.
Väl över spåret händer något fantastiskt. Det man verkligen vill ska hända i denna situationen.
Jag får en gigantisk kamera upptryckt i ansiktet!
Ja, men JAAAA!!!
-Får jag ta några bilder?
-Eh, va? Varför då?
-Jo, men gå lite fram här bara!
*klick klick klick klick klick*
Bredvid står en annan man med ett litet anteckningsplock och tittar med spelat intresse på mig och frågar:
-Blir du drabbad av det här?
Sen stavar han fel på mitt namn hundra gånger och jag mumlar och trampar vidare.
Inne i stationshuset står de andra och väntar.
Vi är fjorton stycken med tågvärden och lokföraren inräknat.
Köper en cola.
Väntar.
Tågvärden börjar de fundersam ut. Han ringer bussföretaget och frågar var sjöen vår buss är.
"Han har åkt."
???
Bussen som sattes in enbart för att skjutsa oss har åkt. Utan oss. För "vi kom ju inte". "Varför stod ni där inne?" Ja, kanske för att det är kallt?! Men det var ju dumt av oss!!
...
Efter många om och men skickas några taxibilar och vi kommer fram till Borlänge.
Där blir vi bjudna på gratis mat (!!!) Tack tåg i Bergslagen! En eloge till tågvärden som var oerhört serviceinriktad och bra!
VI får veta att vårt tåg går 13:25. Jag upprepar det för mig själv och går och äter i lugn och ro.
Vid tio över börjar jag plocka ihop mina grejer och gå bortåt tågen. Sneglar lite på tavlan. Stannar upp. Läser en gång till.
Tåg till Örebro 13:12.
13:12
13:12
12
12
12
!!!!
Tittar på klockan.
13:12
Hjärtat åker upp i halsgropen och jag springer. Springer i panik. Springer för kung och fosterland. Springer ner för trapporna. Där är tåget. Ut genom dörrarna. Viftar med armarna.
Tåget åker.
Bara sådär.
Nu bryter jag ihop totalt.
Springer hela vägen tillbaka och lipar. Lipar för att jag inte vill åka hem. Lipar för att tåget åkte utan mig. Lipar för att jag är så dum som inte kollar på tavlan. Lipar för att jag pms:ar gärnet.
Nästa tåg går 14:03 så det är inte så jättestor katastrof egentligen.
Kanske en liten liiiten överreaktion från min sida med allt det där lipandet men who cares! Det är fint att visa känslor för människor man inte känner. Eller något...
Hur som haver missar jag inte nästa tåg. Dock är det tio minuter försenat. Ska vara framme i Örebro 15:57 på spår 1b. Nu 16:07 alltså. Nästa tåg jag ska med går 16:12 från spår 4.
Liite tight..
Sover en stund. Vaknar. Frågar tågvärden om vi kört ikapp tiden.
-Nu är vi femton minuter försenade.
Alltså....då kommer vi komma fram 16:12, då det andra tåget går.
Paniken byggs upp igen.
Missar jag det tåget måste jag åka med till Hallsberg, vänta i två timmar för att sedan åka och komma hem vid niotiden. Det känner jag inte alls för!
Ringer mamma: Får numret till tågvärden i det andra tåget så att jag kan ringa och säga att jag ringer när vi åker in i Örebro och frågar om det är värt att springa.
Prick klockan 16 packar jag ihop mina grejer och ställer mig framför dörren. Samlar adrenalin och föreställer mig hur jag ska springa.
Ringer tågvärden.
Upptaget.
!!!
Ringer igen. Hon svarar!
-Ska jag springa!
Sneglar på klockan, 16:08.
-Det är ju några minuter kvar, men du får skynda dig.
-Okej!
Och jag rusar ut och springer så fort packningen tillåter. Ner för trapporna, upp för trapporna till andra sidan. Springer lite till. Tittar mig omkring.
Eh, här står det inget tåg.
Spår 4. Det står ju spår 4!!
Sneglar över till andra sidan där jag kom ifrån.
DÄR STÅR TÅGET!!
VARFÖR STÅR DET DÄR!?!?!?
Vänder mig om och börjar hyperventilera och springa hela vägen tillbaka. Nu har jag nog en och en halv max två minuter på mig.
Ser framför mig hur tåget åker och att jag ringer mamma och säger att hon får hämta mig.
Men det slipper jag som tur är för jag hinner precis!
Men det var på håret och självklart behövde jag en hjärtattack till innan jag kunde sätta mig på sista tåget!
Hade ont i bröstet och hostade hela vägen hem.
Vet inte om jag ska vara sur på min egen dålig kompis eller hur lätt missförstånd kan uppstå.
Hur skulle jag veta att tåget skulle stå på spår 1a som det gjorde senast för över ett år sedan?!
Japp, det var det som hände. Kul, eller hur?
Sedan finns det människor som varit med om värre och jag lider med er!
Känns nog värst eftersom det mesta som hände hade jag kunnat förebygga genom att dubbelkolla grejer och inte antagit att det skulle vara på ett visst sätt. Men, men då har man lärt sig något nytt.
Jag har varit med om en hemsk hemsk tågresa.
Det tog rätt många tågturer fram och tillbaka runt i landet innan det hände men man visste ju någonstans i bakhuvudet att man inte kunde leva i en perfekt tågdrömvärld hela livet. Och mycket riktigt.
För att ta igen alla år utan komplikationer gick allt fel som kunde gå fel.
Här är min berättelse *dramatisk musik och en kamera som sveper över landskapet*:
Klockan är kvart över tio. Jag går och släpar min väska efter mig i ena handen och håller en annan hand i den andra. (Tvingade den handen att släpa min väska då och då också)
Halv elva går tåget. Vi står och väntar. Kramas lite grann. Jag lipar. Ehh.
Så hoppar jag på tåget och det är både odramatiskt och dramatiskt att stiga på. Jag kommer ju snart tillbaka.
Somnar efter ett tag och vaknar av en röst i fjärran. De hade ropat ut något i högtalarna som jag missat. Och inte upprepar de något heller.
Hepp!
Frågar en man som sitter i närheten. Ett tåg har tydligen spårat ur lite längre fram så vi blir tio minuter sena.
Tio minuter sena när ett tåg spårat ur??
Noooo way!
Och mycket riktigt. Snart ropar de ut en gång till.
Eftersom ett godståg har spårat ur innan Borlänge ska vi stanna i Falun, ta en buss därifrån till Borlänge där det finns ett tåg.
Tåget stannar. Jag plockar ihop mina grejer. En liten resväska, två blytunga ryggsäckar och en kasse.
Konkar fram och känner mig allmänt risig. Trött, röd runt ögonen och pms. Den bästa kombinationen för att känna sig fräsch, sprudlande och vacker.
Väl över spåret händer något fantastiskt. Det man verkligen vill ska hända i denna situationen.
Jag får en gigantisk kamera upptryckt i ansiktet!
Ja, men JAAAA!!!
-Får jag ta några bilder?
-Eh, va? Varför då?
-Jo, men gå lite fram här bara!
*klick klick klick klick klick*
Bredvid står en annan man med ett litet anteckningsplock och tittar med spelat intresse på mig och frågar:
-Blir du drabbad av det här?
Sen stavar han fel på mitt namn hundra gånger och jag mumlar och trampar vidare.
Inne i stationshuset står de andra och väntar.
Vi är fjorton stycken med tågvärden och lokföraren inräknat.
Köper en cola.
Väntar.
Tågvärden börjar de fundersam ut. Han ringer bussföretaget och frågar var sjöen vår buss är.
"Han har åkt."
???
Bussen som sattes in enbart för att skjutsa oss har åkt. Utan oss. För "vi kom ju inte". "Varför stod ni där inne?" Ja, kanske för att det är kallt?! Men det var ju dumt av oss!!
...
Efter många om och men skickas några taxibilar och vi kommer fram till Borlänge.
Där blir vi bjudna på gratis mat (!!!) Tack tåg i Bergslagen! En eloge till tågvärden som var oerhört serviceinriktad och bra!
VI får veta att vårt tåg går 13:25. Jag upprepar det för mig själv och går och äter i lugn och ro.
Vid tio över börjar jag plocka ihop mina grejer och gå bortåt tågen. Sneglar lite på tavlan. Stannar upp. Läser en gång till.
Tåg till Örebro 13:12.
13:12
13:12
12
12
12
!!!!
Tittar på klockan.
13:12
Hjärtat åker upp i halsgropen och jag springer. Springer i panik. Springer för kung och fosterland. Springer ner för trapporna. Där är tåget. Ut genom dörrarna. Viftar med armarna.
Tåget åker.
Bara sådär.
Nu bryter jag ihop totalt.
Springer hela vägen tillbaka och lipar. Lipar för att jag inte vill åka hem. Lipar för att tåget åkte utan mig. Lipar för att jag är så dum som inte kollar på tavlan. Lipar för att jag pms:ar gärnet.
Nästa tåg går 14:03 så det är inte så jättestor katastrof egentligen.
Kanske en liten liiiten överreaktion från min sida med allt det där lipandet men who cares! Det är fint att visa känslor för människor man inte känner. Eller något...
Hur som haver missar jag inte nästa tåg. Dock är det tio minuter försenat. Ska vara framme i Örebro 15:57 på spår 1b. Nu 16:07 alltså. Nästa tåg jag ska med går 16:12 från spår 4.
Liite tight..
Sover en stund. Vaknar. Frågar tågvärden om vi kört ikapp tiden.
-Nu är vi femton minuter försenade.
Alltså....då kommer vi komma fram 16:12, då det andra tåget går.
Paniken byggs upp igen.
Missar jag det tåget måste jag åka med till Hallsberg, vänta i två timmar för att sedan åka och komma hem vid niotiden. Det känner jag inte alls för!
Ringer mamma: Får numret till tågvärden i det andra tåget så att jag kan ringa och säga att jag ringer när vi åker in i Örebro och frågar om det är värt att springa.
Prick klockan 16 packar jag ihop mina grejer och ställer mig framför dörren. Samlar adrenalin och föreställer mig hur jag ska springa.
Ringer tågvärden.
Upptaget.
!!!
Ringer igen. Hon svarar!
-Ska jag springa!
Sneglar på klockan, 16:08.
-Det är ju några minuter kvar, men du får skynda dig.
-Okej!
Och jag rusar ut och springer så fort packningen tillåter. Ner för trapporna, upp för trapporna till andra sidan. Springer lite till. Tittar mig omkring.
Eh, här står det inget tåg.
Spår 4. Det står ju spår 4!!
Sneglar över till andra sidan där jag kom ifrån.
DÄR STÅR TÅGET!!
VARFÖR STÅR DET DÄR!?!?!?
Vänder mig om och börjar hyperventilera och springa hela vägen tillbaka. Nu har jag nog en och en halv max två minuter på mig.
Ser framför mig hur tåget åker och att jag ringer mamma och säger att hon får hämta mig.
Men det slipper jag som tur är för jag hinner precis!
Men det var på håret och självklart behövde jag en hjärtattack till innan jag kunde sätta mig på sista tåget!
Hade ont i bröstet och hostade hela vägen hem.
Vet inte om jag ska vara sur på min egen dålig kompis eller hur lätt missförstånd kan uppstå.
Hur skulle jag veta att tåget skulle stå på spår 1a som det gjorde senast för över ett år sedan?!
Japp, det var det som hände. Kul, eller hur?
Sedan finns det människor som varit med om värre och jag lider med er!
Känns nog värst eftersom det mesta som hände hade jag kunnat förebygga genom att dubbelkolla grejer och inte antagit att det skulle vara på ett visst sätt. Men, men då har man lärt sig något nytt.
söndag 13 januari 2013
Twotausentvelv
Tvåtusentolv. 2012. Tjugohundratolv.
Ett mycket händelserikt år måste jag säga.
Förra nyår spenderades med två supernära vänner ute på landet. Detta nyår spenderades i en främmande stad med massos av nya männiksor, och några gamla gamla vänner.
Förra året vid den här tiden hade jag panik över vårterminen. Ett hemskt stup med miljoner grejer planerade. Prov, slutproduktion, slutuppgifter, antagningsprov, student, bal, den amerikanska familjen på väg.
Men jag klarade det! Hur nu sjöen det kunde hända! Och det var värt allt slit. Jag fick drömbetyget utan att inse det förrän jag hade det framför mig.
Jag var så stolt över mig själv.
Resten av sommaren bestod av jobb och fina nätter med världens bästa gäng på bryggor och utomhusbio. Fick hångla lite också. Det var kul.
När hösten kom hade jag ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Det ringde aldrig från jobbet och jag satt mest hemma. Skaffade kvällsaktiviteter så att jag kunde känna mig behövd någonstans.
Sedan åkte jag till USA och blev vän med New York.
Nu står jag inför ett stup till. Men det känns som att det finns en rutschkana att åka ned för. Tiden sedan studenten har jag behövt ha som återhämtningstid. Att få landa i sig själv och försöka komma på en plan som man vill följa. En plan som får det att pirra i magen av förväntan.
Så vad blir det sista som hände 2012 och det första som hände 2013?
DÈ NI!
Ett mycket händelserikt år måste jag säga.
Förra nyår spenderades med två supernära vänner ute på landet. Detta nyår spenderades i en främmande stad med massos av nya männiksor, och några gamla gamla vänner.
Förra året vid den här tiden hade jag panik över vårterminen. Ett hemskt stup med miljoner grejer planerade. Prov, slutproduktion, slutuppgifter, antagningsprov, student, bal, den amerikanska familjen på väg.
Men jag klarade det! Hur nu sjöen det kunde hända! Och det var värt allt slit. Jag fick drömbetyget utan att inse det förrän jag hade det framför mig.
Jag var så stolt över mig själv.
Resten av sommaren bestod av jobb och fina nätter med världens bästa gäng på bryggor och utomhusbio. Fick hångla lite också. Det var kul.
När hösten kom hade jag ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Det ringde aldrig från jobbet och jag satt mest hemma. Skaffade kvällsaktiviteter så att jag kunde känna mig behövd någonstans.
Sedan åkte jag till USA och blev vän med New York.
Nu står jag inför ett stup till. Men det känns som att det finns en rutschkana att åka ned för. Tiden sedan studenten har jag behövt ha som återhämtningstid. Att få landa i sig själv och försöka komma på en plan som man vill följa. En plan som får det att pirra i magen av förväntan.
Så vad blir det sista som hände 2012 och det första som hände 2013?
DÈ NI!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)