Packa, säga hej då, pepp och ångest

Nu är jag nästan klar med allt packande. Bra gjort att packa allt dagen innan en flyttar...

Det är ju nämligen så att jag flyttar till ett internat på en folkhögskola i morgon. Närmare bestämt en bibelskola med lovsångsinriktning.

Är SÅ nervös! Och hatar att bestämma mig för vad jag ska ha på mig när jag ska börja en ny skola. Jag låtsas gärna att jag inte bryr mig ett skit vad folk tänker om mig eller får för första intryck men det stämmer inte alls överens med verkligeheten. För jag bryr mig jobbigt mycket. Jag har suttit jättelänge nu och funderat fram och tillbaka på om jag ska ha kjol och vara lite söt, ha höga jeans och se preppy ut eller ha mina slitna jeans och verka lite cool och tuff.

Det där var nog de tråkigaste och mest hjärndöda tre meningar jag någonsin skrivit. Inklusive dagböckerna man skrev i skolan om vad man gjort i helgen och stavade "och" som "ock".

Byter ämne.

De senaste dagarna har gått åt till att säga hej då till mina fina fina vänner, vilka jag kommer sakna ofantligt mycket. Dock finns det en jag kommer sakna mer och som jag egentligen tycker ska flytta med mig.

Mamma.

Jag kan verkligen inte greppa det här med att jag inte ska bo här hemma mer än på loven under ett helt läsår. Det går inte in i min hjärna!

Vi sitter ju ihop, mamma och jag. Vill du ha mig får du mamma på köpet. (Ja, vi är Gilmore Girls)

Egentligen kvittar det vad jag har på mig för det första intrycket jag kommer ge är en lipande och skrikande liten flicka som skriker hysteriskt efter bilen som åker iväg: KOM TILLBAKA MAMMA!!!!

Tur att jag har med mig min käre Danjel!

24:44

Jag satte mig på sängkanten med datorn i knät och pratade ivrigt, eller spralligt som du skulle säga, om den där låten. Eller låtARNA rättare sagt. Jag beskrev för dig hur det hade känts första gången jag hört dem. Hur jag inte kunnat göra någonting annat än att bara sitta och titta i 24 minuter och 44 sekunder. Trollbunden av musiken, rytmerna och stämmorna, men mest av allt, hur det kändes som att de tömde ut allt inom sig genom att sjunga. "Det är så här musik ska vara!", sade jag.
 
Jag tog fram YouTube och sökte på klippet. Du satte dig bredvid mig. Jag stirrade på skärmen och försökte att inte känna efter för mycket hur det kändes i kroppen av att din kropp tyngde ner madrassen i min säng.
 
Jag sade inget för jag ville att du skulle få chansen att lyssna och känna det som jag kände första gången (jag såg dig). Så lade du dig ner. Du låg ner i min säng. (!) Du låg ner i min säng och jag satt upp? Efter att ha bitch-slap:at mig själv några gånger lade jag mig ner bredvid dig. Klippet var ju långt som sagt.
 
Dina axlar var så breda att det var omöjligt för våra armar att inte snudda vid varandra i min smala säng. (Win!) Vi låg där och lyssnade på musiken och jag kommenterade några ställen som berört mig speciellt mycket men tystnade ganska snabbt.
 
24 minuter och 44 sekunder gick och jag ville inte röra på mig. Jag ville ligga kvar för alltid. Ligga där bredvid dig och känna hjärtat bulta mot revbenen och höra pulsen i öronen.
 
Och det fick jag.

Så här nöjd var jag då.

Så här söt är Danjel när han är lite trött. =)

Tjena kexet!

Iiihihi jag har köpt mig nya RUNDA glasögon! Kan inte sluta le!

Soffan

För åtta veckor sedan köpte mamma en ny soffa. Det har vi längtat efter rätt länge nu och äntligen skulle det bli av.

Så vi har gått och längtat och längtat hela sommaren. Eller...jag hade varken sett eller suttit i den men beskrivningen lät bra.

"Varmt brun, med mönstrat ryggstöd. Skitstor, djup och asskön."

Förra veckan hände det som vi väntat på. Soffan kom.

Jag var inte hemma just då, vilket grämer mig nu.

Jag kom hem senare på kvällen och mamma tittade uppgivet på mig och säger: De var här med soffan.

Konstigt tyckte jag för här står ju fortfarande den gamla soffan...

"Men de fick inte upp den så de åkte iväg med den."

VAAA?!?!?!


Ja, för det var så att vår trappa var för liten. Och de har ju 30 års erfarenhet faktiskt, sade de med irriterade röster.


Vi kände oss mycket nedbrutna. Vi hade blivit dragna vid näsan, stupat framför mållinjen, sålt kon och allt det där.

Butiksägaren var inte glad. Specialbeställt med det tyget mamma ville ha. Vad skulle man göra med soffan nu liksom. Men de hade något liknande sade han, för det var ju synd om oss också.

Vi åkte dit för att förhoppningsvis hitta något annat. Först visade mamma den soffan vi skulle ha haft.

Och herregud vad skön den var!!! Jag ville aldrig resa på mig igen! Det var ren perfektion. Så vi gick med bestämda steg bort till kassan, sköt fram våra hakor och sade kaxigt: Vi vill prova en gång själva!

Butiksägaren såg något road ut och sade att det hade han nog också velat göra om han varit i vår sits.

Sagt och gjort åkte mamma dit nästa dag med en kärra.

Vi var mycket nervösa. Det var ju mest vår stolthet som skulle skadas om vi inte skulle lyckades. Det var otänkbart att tänka sig att vi skulle få åka tillbaka med soffan med svansen mellan benen och erkänna oss besegrade.

Några envisa och starka karlar hade vi skaffat oss till hjälp.

Vi provade allt. ALLT. Men det såg lönlöst ut. Tog det inte i på sidan tog det i i taket, och tvärtom. Det var oerhört svettigt och frustrationen och besvikelsen kändes i hjärtat.

Vi stod och tittade på den eländigt stora biten av soffan och bara tänkte: Det kan ju inte vara omöjligt!

Ett försök till bestämde vi. En sista grej som kunde göras av att ta bort räcket, men det verkade som att det inte skulle spela någon roll för det var aldrig räcket som var i vägen.

Men. MEN!

Om räcket symboliserade den sista utvägen och gjorde alla lite mer skärpta eller om det faktiskt gav de sista två centimetrarna som behövdes är osäkert, troligtvis var det en kombination, som gjorde att det tillslut faktiskt gick! Det gick! Vi gjorde det!

Mamma dansade  och tjoade och ringde nöjt till affären som också blev mycket glada (och imponerade såklart).

Vad har vi lärt oss av det här då?

1. Ge aldrig upp.

2. Envishet är en bra egenskap.

3. Yrkesmänniskor har inte alltid rätt!

4. Ett uns kaxighet ska alla ha!

Mumford & Sons is that you??

Ser ni inte filmen så är länken till videon här



No it's not?!



Jason Bateman och Jason Sudeikis från Horrible Bosses? (Se den filmen!!)



Ed Helms från the Hangover?



Will Forte från SNL?








(Erkänner att jag var tvungen att googla ett par namn)








Genialt.




Tillägg: Har man aldrig sett en Mumford & Sons video är det nog bra att göra det först. Typ Little Lion Man. 

Kanada Canada

Nu vid frukosten i morse kom jag och mamma på en alarmerande grej.

Vi vet INGENTING om Kanada.

Det verkar fredligare och coolare än USA men kanske mest för att de inte gör något väsen av sig.

Jag har sett någon Michael Moore-film i skolan om 'Health care' och då åkte han över till Kanada och intervjuade folk om hur deras system fungerade. De har något som typ liknar det svenska tror jag. Vilket betyder att man blir inte lämnade på gatan av ambulansen om man inte har försäkring som i USA alltså.

Så det är ju vettigt!

Och de har inga vapen. Yay!

USA ligger på samma kontinent som Kanada och fattar ändå inte att det funkar att leva utan vapen...??? That's a whole other topic....

Back to Canada!

Så det är fredligt och vettigt. Någon som vet något mer?

Jo! Robin i How I met your mother är från Kanada! Och Ellen Page är därifrån på riktigt! Nova Scotia om man ska vara exakt. Som min farfar.... *Intalar mig att jag har något  slags släktskap med denna geniala dam*

Och de spelar mycket hockey såklart...

Men NU kom vi inte på något mer så då gjorde jag det man alltid gör i en liknande situation.


Jag tog hästen in till stadens lilla lilla bibliotek och hittade, efter ett långt sökande en uppslagsbok där Kanada hade en liten spalt.

....

Det är en parlamentarisk demokrati. Ni som inte vet vad detta är, kan se er omkring (om ni bor i Sverige) för det är det Sverige är.

Då kan man ju fråga sig.....Vem sjöen är Kung/Drottning i Kanada?! Jag har aldrig läst om några kanadensiska kungligheter i tidningen DAM!

Det är nu när man läser vidare i uppslagsboken som man slår sig i pannan och inser att man troligtvis aldrig lyssnade i skolan.

Elizabeth II är ju såklart drottning över Kanada OCKSÅ! Liksom Australien! Och .....Indien? Jag vet inte....Får kanske göra ett inlägg om alla länder så att jag lär mig något.

(Hur många länder är hon drottning över egentligen, den där Elizabeth?)

Men Kanada har faktiskt någon som styr åt henne. Denne kallas generalguvernör och heter David Johnston.

Intressant.

Det beskrivs även som ett mångkulturellt tvåspråkigt land. Språken är franska och engelska. Fast i en av provinserna (som landet är uppdelat i, typ som stater) pratar man inuktitut. (?!?!)

Det är ett industrialiserat, högteknologiskt land med stora naturtillgångar och hög livsstandard.

Det är världens näst största land efter Ryssland! Hur många visste det?! Inte jag iallafall!

Det jag undrar nu är ju varför folk tjötar så mycket om att flytta till the land of the free som inte är free över huvud taget?

Kanada låter ju tusen gånger trevligare!

Well well.





Det här skulle inte blivit en godkänd uppsats i skolan kan jag lova. Särskilt inte om det gått igenom det där programmet som kollade så att man inte kopierat några formuleringar..


Nu vet ni, och jag, iallafall lite mer om det mystiska landet ovanför USA!