24:44

Jag satte mig på sängkanten med datorn i knät och pratade ivrigt, eller spralligt som du skulle säga, om den där låten. Eller låtARNA rättare sagt. Jag beskrev för dig hur det hade känts första gången jag hört dem. Hur jag inte kunnat göra någonting annat än att bara sitta och titta i 24 minuter och 44 sekunder. Trollbunden av musiken, rytmerna och stämmorna, men mest av allt, hur det kändes som att de tömde ut allt inom sig genom att sjunga. "Det är så här musik ska vara!", sade jag.
 
Jag tog fram YouTube och sökte på klippet. Du satte dig bredvid mig. Jag stirrade på skärmen och försökte att inte känna efter för mycket hur det kändes i kroppen av att din kropp tyngde ner madrassen i min säng.
 
Jag sade inget för jag ville att du skulle få chansen att lyssna och känna det som jag kände första gången (jag såg dig). Så lade du dig ner. Du låg ner i min säng. (!) Du låg ner i min säng och jag satt upp? Efter att ha bitch-slap:at mig själv några gånger lade jag mig ner bredvid dig. Klippet var ju långt som sagt.
 
Dina axlar var så breda att det var omöjligt för våra armar att inte snudda vid varandra i min smala säng. (Win!) Vi låg där och lyssnade på musiken och jag kommenterade några ställen som berört mig speciellt mycket men tystnade ganska snabbt.
 
24 minuter och 44 sekunder gick och jag ville inte röra på mig. Jag ville ligga kvar för alltid. Ligga där bredvid dig och känna hjärtat bulta mot revbenen och höra pulsen i öronen.
 
Och det fick jag.

Så här nöjd var jag då.

Så här söt är Danjel när han är lite trött. =)