Mellandagarna

Mellandagar kan kännas lite sega så vi tar en fotobild på dregelskapande män tycker jag.

Jul igen!

Först vill jag skriva om min kärlek till sådana där lösögonfransar som man sätter på några stycken i taget!

Fabulöst!


Sedan vill jag säga att jag hade en fruktansvärt trevlig jul! Fina människor, fina julsms, fantastisk mat och Bara skitbra julklappar!

Nu i dagarna ska jag jobba och sen bär det av uppåt landet för att fira nyår!

Kommer bli AWESOME!


Justja, sen kan ni ju ta er till Otterstad den 30:e för då är det konsert och Moi ska sjunga ett par låtar!

Da new me!

Jag är nu en hipster-Ariel som kallas Günther.

Julklappar!?

Nu ska jag försöka köpa alla mina julklappar på tre timmar.

Allt blir så bra och lugnt när man inte skjuter upp saker och ting, vet ni.

Nej, nu var jag lite överdramatisk...Köpte ju faktiskt några stycken i New York...



Nu några frågor till er som läser:

Vad köper man till sin mamma?

Och sin styvpappa?

..Och styvsyskon?

....Och halvsyskon som får plats i ett kuvert??

....Och mormor?

.....Och kusiner och deras respektive?

........Och annat löst folk man tycker ska ha en julklapp??



XOXO, Thankful for reply.

Have a nice day.

And a Merry Christmas.

And so on.

Vecka....47,48....49???

När jag gick i skolan var jag grym på Veckor. Jag visste exakt, och det gjorde livet otroligt enkelt på något vis. 

Nu har jag ingen som helst aning!

Så jag vet inte hur många veckor det är kvar av året, jag vet inte när mensen kommer, jag vet inte hur länge sen det var jag kramade min lillebror och jag vet absolut inte vad det var för vecka förra veckan. 

Men just den här veckan har varit lite tuff. På olika sätt. 

I onsdags sade jag hej då till min katt, som egentligen inte bott med mig de senaste åren, men som jag kommer sakna så otroligt mycket i alla fall. 

Han hette Matthias (Först hette han Klara,mitt favoritnamn, tills vi insåg att det var en hankatt). Jag döpte honom till det efter att ha lekt med en söt kille på något kristet möte ute i ingenstans. Jag kommer ihåg att vi åkte fel. 

Hur som haver fick katten heta det. Jag har aldrig hört talas om en katt som heter så, men det passade honom så väldans bra. 

Jag var fem år när han föddes. Hela hans familj flyttade in till vår lägenhet på fjärde våningen. Och alla fem kattungar fick diarré.

Det bästa var när alla satt i granen så att den svajade och när mamma satte sig i kors och radade upp dem på benen och sjöng "alla snubbar vill ju vara katt" samtidigt som hon guppade med benen. 

Han brukade lägga sig runt mitt huvud på kudden när jag skulle sova. Han hade en svart fläck på hakan (och i gommen!!).

Han satt blixtstilla när jag petade i hans näsa med en gaffel för att få bort snorkråkorna. (Ja, jag lade tillbaka gaffeln i lådan utan att diska den)

Han gick med på att skaffa en ny hankatt, Lillen som gick bort för flera flera år sedan. De var varandras motsatser. Lillen var social med allt och alla medan Matthias helst höll sig undan. Lillen var tjock, Matthias var smidig och smärt. Ståtlig. Lillen skaffade ett annat hem på andra sidan älven för att få mer mat medan Matthias alltid var oss trogen. 

De fick båda två testa livet på landet i ungefär tre år. Det är jag glad för. När vi flyttade in till stan hade Lillen blivit påkörd och brutit benet och Matthias fick flytta till mormor för att den nya lägenheten var så högt upp och det skulle bli krångligt med all uteaktivitet han krävde. Så jag brukade säga: Jag har en katt men han har flyttat hemifrån.

Sedan blev han elak ett tag. Man kunde knappt klappa honom innan han högg, hårt. 

Och så en dag blev han snäll igen och gick ner i vikt. Mycket. Helt plötsligt fanns det inget kvar och i onsdags konstaterades det att det var en tumör. En tumör på min fina fina femtonåriga katt som fortfarande hade fin päls. 

Veterinären sade att det syntes att han varit en ståtlig katt under sitt liv. Hon skulle bara veta.

Matthias, du är bäst. Tack för att du stod ut med mig när jag växte upp.  

Har inga bilder på datorn på honom så den här får representera honom. 

Reunion

Den här veckan har varit craaazy i alla bemärkelser som finns.

En gammal lägerpolare kom hit och hälsade på (efter hur många års tjat som helst!!).

Sedan fick vi även hit den sista och fjärde medlemmen i gänget och vi hade så så roligt!

Saken är den att vi egentligen aldrig pratade med varandra på de där lägren. Det var mest så att jag och Snnadraa gick runt på området och hoppades på att hitta dem så att vi kunde få titta på dem lite.

Ja, jag och Snnadraa var "lite smått" förälskade i dessa gossar...vilket de förstod...så de kastade sten på vårt tält.

Det var otroligt häftigt att se hur bra vänner vi kunde vara, och hur många minnen vi kan skratta över trots att det mesta vi gjorde tillsammans var att de kastade något och vi var målen.

I lördags åkte vi runt i timmar utanför Grästorp på jakt efter några andra kompisar och en pulkabacke. Jag fick vända i förvirring ett ANTAL gånger, men stämningen var så go i bilen att jag inte ens kunde bli arg när de övergick till att fullskaligt mobba mig. Visst röt jag till några gånger men jaja.

På kvällen hängde vi i Snnadraas lya och Chandré hittade hennes "dagbok"...

I söndags gjorde vi ett sista tappert försök att åka pulka.

Vi valde Kinnekullebacken....som är gjord för slalomåkning. Men det tänkte ju inte vi på när vi satte oss allra allra högst upp på mina uppblåsbara superpulkor och släppte taget med fötterna flög iväg.

Att kalla det en nära-döden-upplevelse är en underdrift.

Jag tänkte "FUCK THIS!" efter halva backen ungefär och kastade mig åt sidan.

Efter att grabbarna åkt en gång till drog vi oss hem till Chandré och hans rikemanshus med en (25m ^^) pool och bastu. Och vi fick mat och pepparkakor och det var bara så äckligt mysigt.

Att rulla runt i snö efter att ha suttit i en bastu är nog bland det värsta jag gjort! Förrutom att bli förgiftad av Chandrés "vatten" som smakade alkohol/lik.

Har inga bilder på spektaklet because we don't roll like that.

Här är Uskavi, där lägret var.