B-E-A-utiful

Älskar mina balfoton.



För er som undrar.

Ja, jag var vackrast.

Romantiskt

Detta är en varning till alla mina brudar där ute!

När ni gifter er finns det en låt som kommer sjungas på någon av era fester.

Vackert och tårdrypande kommer det va.

Varningen går särskilt ut till en mycket nära vän som skaffat sig en stjärtevän nyligen.

Höst

Ja, nu är det höst för mig.

Jag vet att löven fortfarande är gröna och att kossorna fortfarande går ute, men det är inte riktigt det som bestämmer att det är höst.

Det är höst för att nu börjar min kropp kräva rutiner.

Ställde klockan i morse. Klockan 8 tyckte jag var rimligt. Gick upp kvart i tio.

Känns lite smått misslyckat, men det är tur att det troligtvis finns en morgondag!

Idag ska jag köpa kalender och schemalägga mitt liv så att jag inte blir tokig.

Jag ska alltså göra ett schema över ingenting för att få struktur på ingenting.

Brööööööl. Säger jag till det!


Drack varm choklad istället för te till frukost. (Nej, jag är inte super healthy och dricker te varje morgon, men då och då. Mer sällan än ofta.)

Låtsas att jag skrivit om en roligt hemmakväll med brudarna.

Tänka själv

När man precis blivit barn efter bebistiden och man lärt sig prata, finns det en mening som lade sig helt naturligt i munnen på alla.

Jag kan själv.

Det var viktigt för en att omvärlden förstod detta. Och även fast man oftast inte kunde själv och spillde ut mjölk över hela golvet så var det så illa tvunget att få försöka. Att få säga att man kunde för att få se om det faktiskt stämde.

Sedan kom nästa övergångsålder. Puberteten och tonåren. Återigen kom meningen.

Jag kan själv.

Men nu var det inte riktigt så banala saker som att hälla upp mjölk eller gå bredvid mamma eller pappa över övergångsstället istället för att hålla handen. Nu var det viktigt att få säga saker. Testa sina åsikter. Vad säger mamma om jag inte håller med henne?

Antingen blev det krig eller så kunde man samsas i familjen om att nu får tonåringen säga dumma saker ett tag.

Jag däremot sade knappt aldrig emot min mamma eftersom jag alltför tydligt såg att hon hade rätt. Hon var vettig och vad hade jag att komma med? Tretton års erfarenhet av ett rätt tryggt liv i en småstad.

Istället ifrågasatte jag mina vänners åsikter. Ville inte gå med en bästis på armen i matsalen. Jag ville stå själv. Testa hur det blev utan den tryggheten man får av stora kompisgäng.

Att skapa krig hemma är nog ungefär samma sak och det spelar ingen roll hur man slår sig fri egentligen. Bara man får säga att man kan själv och sedan testa. För det är det som är grundprincipen.

Vad händer sedan då?

Jo, det kommer såklart en gång till då man säger meningen. Men denna gången med skakande ben och sammanbiten käke.

Jag kan själv.

Jag kan ta studenten och hitta ett jobb och välja en utbildning och planera mitt liv och hitta kärleken och flytta hemifrån och ha fruktansvärt kul samtidigt.

Eller så är det nu man inser hur beroende man faktiskt är av sin familj och vänner. Att man inte kan helt själv. För nu står det mycket på spel. Nu ska en person skapas, en vuxen individ med vettiga åsikter och vett nog att ta hand om sig själv.

Det är då punkten i slutet av meningen ändras till ett frågetecken.

Jag kan själv?

Kan jag själv?

Är det nu som jag ska stå på helt egna ben och faktiskt har all tillåtelse man kan få att hälla upp mjölk själv och säga sina åsikter?

Ja, det är nu.

Dags att sätta igång.

Lyfter man på huvudet lite kan man se trots att mössan är för stor.

Kontaktannons

Usch, jag blev lite för seeerious i förra inlägget. Men det kan ju vara fint att jag har en sådan sida också.

För att helt byta Samtalsämne så har jag kommit på vad det är för ämnen jag kan prata om mest.

De ämnen som gör mig pigg och oerhört uppmärksam på tre sekunder.

Dessa är:

Sex
Bajs
Mens



*Chlinnéa föreslog att jag skulle skriva en kontaktannons där det står att jag söker någon som vill prata med mig om sådant jämt, jämt, jämt.

Tyckte jag var en bra idé så idag ska jag och *Feva-Klena tapetsera stan med kontaktannonslappar.

En rättvis bild på sig själv ska man väl ha med också

*Figurerade namn

9 veckor

Jag pinnade denna bild på min pinterest för nio veckor sedan och skrev: Seems like I'm nineteen and haven't started my life yet. Except for the rambling.

"Nine weeks is all it takes people" Skulle jag vilja skriva nu.


Men nu är sommaren snart över.

Och allt jag vill ha är ett sista äventyr.

Gör det inte!

Mår du lite dåligt?

Något konstigt med kroppen?

Something doesn't feel right?

Vad du än gör! Googla det INTE!

För då kommer du med säkerhet få cancer och dö.

Husband Pillow

Gaaaahahahhaaha!

Konstiga ljud

Jag gillar inte konstiga ljud som man inte kan förklara. Typ prassel i skogen när det är mörkt. Knarr i dörrar när man är ensam hemma (eller den hemska upplevelsen jag och Snadraa var med om! Ytterdörren öppnades när vi satt i köket. Ringde brorsan för att fråga om det var han som grisade sig. Det var det inte....)

Igår hände det igen. Ett konstigt ljud dök upp. Och den här gången från datorn.

Jag lyssnade på musik i lugn och ro när det squeekande ljudet började.

Fick total panik. INTE DATORN!!!

Inte min sörja bajsdator som inte ens har pages längre efter att skolan tog alla program!!! (Dock är jag glad över att ha fått köpa den så billigt....)

Snabbt som attan stängde jag ned allt.

Ljudet fortsatte.

Gaaah! Mitt liv är över!

Tog bort datorn från toaletten som den stod på.

Men vänta nu......

Det är toaletten som låter!!!

Lyckan var fullständig!

Gjorde en liten lyckodans och hånglade upp datorn.

Twitter

Jag har inte twitter. Det är ju lite tråkigt

Red lipstick

Läppstift.

Aldrig direkt varit min grej.

Sen tog jag studenten och gick på balen i knallrött läppstift.

Don't really know what happened there...

Men det kändes bra. Inget jag ångrar.

Ens ansikte får helt nya möjligheter med rött kladd på läpparna, tro det eller ej.

Alla miner når en ny nivå and I like it.

Sedan ser man lite tantig ut och jag har ju en svaghet för att se tantig ut.

Här är några bilder på mig och mitt kladd:

How you doin'?

Ber om ursäkt!

Nu blir jag väldans ledsen! Det var ju med något läskigt i filmen jag lade upp igår! Inte alls meningen.


Man kanske ska titta på filmerna innan man lägger upp dem...

Fixat detta nu, så nu är det PG 13

Imorgon är det fredag

Like Crazy

Like Crazy, så heter filmen jag precis såg.

Och O, vad arg jag är!

Så dåligt slut!

De älskade varandra men gjorde lite fel hela tiden. Försökte gå vidare, träffa andra. Men det var ju aldrig som det hade varit mellan dem så inget funkade.

Och sensmoralen skulle man kunna säga var att INTE överskrida ett studentvisum när man studerar i USA.

Hur knäppt är inte det?!

Det får mig att undra om det var därför filmen gjordes. För att skrämma folk som studerar i USA att inte göra så. Absolut inte stanna i landet för länge. För gör du det kommer det förstöra allt fint du har med den du älskar och samtidigt kommer du såra andra människor på vägen för att kärleken aldrig känns så bra med dem.

Pissfilm!

Nu tror jag inte på kärlek och blir rädd för att flytta till pappa.

Ge tillbaka de två timmarna så ska jag hyra en sliskfilm som matar mig med lögner om att kärlek fungerar istället!

Stephanie-bild

En kompis skickade denna underbara bild till mig och sade att det är en Stephanie-bild.

Rörd till tårar är var jag är!

No....

Jag sitter här och funderar över vad man har på sig när man ska sjunga på en minnesstund.


Ja inte något sådant här i alla fall....Fruktansvärt politiskt inkorrekt...