Jag har varit med om en hemsk hemsk tågresa.
Det tog rätt många tågturer fram och tillbaka runt i landet innan det hände men man visste ju någonstans i bakhuvudet att man inte kunde leva i en perfekt tågdrömvärld hela livet. Och mycket riktigt.
För att ta igen alla år utan komplikationer gick allt fel som kunde gå fel.
Här är min berättelse *dramatisk musik och en kamera som sveper över landskapet*:
Klockan är kvart över tio. Jag går och släpar min väska efter mig i ena handen och håller en annan hand i den andra. (Tvingade den handen att släpa min väska då och då också)
Halv elva går tåget. Vi står och väntar. Kramas lite grann. Jag lipar. Ehh.
Så hoppar jag på tåget och det är både odramatiskt och dramatiskt att stiga på. Jag kommer ju snart tillbaka.
Somnar efter ett tag och vaknar av en röst i fjärran. De hade ropat ut något i högtalarna som jag missat. Och inte upprepar de något heller.
Hepp!
Frågar en man som sitter i närheten. Ett tåg har tydligen spårat ur lite längre fram så vi blir tio minuter sena.
Tio minuter sena när ett tåg spårat ur??
Noooo way!
Och mycket riktigt. Snart ropar de ut en gång till.
Eftersom ett godståg har spårat ur innan Borlänge ska vi stanna i Falun, ta en buss därifrån till Borlänge där det finns ett tåg.
Tåget stannar. Jag plockar ihop mina grejer. En liten resväska, två blytunga ryggsäckar och en kasse.
Konkar fram och känner mig allmänt risig. Trött, röd runt ögonen och pms. Den bästa kombinationen för att känna sig fräsch, sprudlande och vacker.
Väl över spåret händer något fantastiskt. Det man verkligen vill ska hända i denna situationen.
Jag får en gigantisk kamera upptryckt i ansiktet!
Ja, men JAAAA!!!
-Får jag ta några bilder?
-Eh, va? Varför då?
-Jo, men gå lite fram här bara!
*klick klick klick klick klick*
Bredvid står en annan man med ett litet anteckningsplock och tittar med spelat intresse på mig och frågar:
-Blir du drabbad av det här?
Sen stavar han fel på mitt namn hundra gånger och jag mumlar och trampar vidare.
Inne i stationshuset står de andra och väntar.
Vi är fjorton stycken med tågvärden och lokföraren inräknat.
Köper en cola.
Väntar.
Tågvärden börjar de fundersam ut. Han ringer bussföretaget och frågar var sjöen vår buss är.
"Han har åkt."
???
Bussen som sattes in enbart för att skjutsa oss har åkt. Utan oss. För "vi kom ju inte". "Varför stod ni där inne?" Ja, kanske för att det är kallt?! Men det var ju dumt av oss!!
...
Efter många om och men skickas några taxibilar och vi kommer fram till Borlänge.
Där blir vi bjudna på gratis mat (!!!) Tack tåg i Bergslagen! En eloge till tågvärden som var oerhört serviceinriktad och bra!
VI får veta att vårt tåg går 13:25. Jag upprepar det för mig själv och går och äter i lugn och ro.
Vid tio över börjar jag plocka ihop mina grejer och gå bortåt tågen. Sneglar lite på tavlan. Stannar upp. Läser en gång till.
Tåg till Örebro 13:12.
13:12
13:12
12
12
12
!!!!
Tittar på klockan.
13:12
Hjärtat åker upp i halsgropen och jag springer. Springer i panik. Springer för kung och fosterland. Springer ner för trapporna. Där är tåget. Ut genom dörrarna. Viftar med armarna.
Tåget åker.
Bara sådär.
Nu bryter jag ihop totalt.
Springer hela vägen tillbaka och lipar. Lipar för att jag inte vill åka hem. Lipar för att tåget åkte utan mig. Lipar för att jag är så dum som inte kollar på tavlan. Lipar för att jag pms:ar gärnet.
Nästa tåg går 14:03 så det är inte så jättestor katastrof egentligen.
Kanske en liten liiiten överreaktion från min sida med allt det där lipandet men who cares! Det är fint att visa känslor för människor man inte känner. Eller något...
Hur som haver missar jag inte nästa tåg. Dock är det tio minuter försenat. Ska vara framme i Örebro 15:57 på spår 1b. Nu 16:07 alltså. Nästa tåg jag ska med går 16:12 från spår 4.
Liite tight..
Sover en stund. Vaknar. Frågar tågvärden om vi kört ikapp tiden.
-Nu är vi femton minuter försenade.
Alltså....då kommer vi komma fram 16:12, då det andra tåget går.
Paniken byggs upp igen.
Missar jag det tåget måste jag åka med till Hallsberg, vänta i två timmar för att sedan åka och komma hem vid niotiden. Det känner jag inte alls för!
Ringer mamma: Får numret till tågvärden i det andra tåget så att jag kan ringa och säga att jag ringer när vi åker in i Örebro och frågar om det är värt att springa.
Prick klockan 16 packar jag ihop mina grejer och ställer mig framför dörren. Samlar adrenalin och föreställer mig hur jag ska springa.
Ringer tågvärden.
Upptaget.
!!!
Ringer igen. Hon svarar!
-Ska jag springa!
Sneglar på klockan, 16:08.
-Det är ju några minuter kvar, men du får skynda dig.
-Okej!
Och jag rusar ut och springer så fort packningen tillåter. Ner för trapporna, upp för trapporna till andra sidan. Springer lite till. Tittar mig omkring.
Eh, här står det inget tåg.
Spår 4. Det står ju spår 4!!
Sneglar över till andra sidan där jag kom ifrån.
DÄR STÅR TÅGET!!
VARFÖR STÅR DET DÄR!?!?!?
Vänder mig om och börjar hyperventilera och springa hela vägen tillbaka. Nu har jag nog en och en halv max två minuter på mig.
Ser framför mig hur tåget åker och att jag ringer mamma och säger att hon får hämta mig.
Men det slipper jag som tur är för jag hinner precis!
Men det var på håret och självklart behövde jag en hjärtattack till innan jag kunde sätta mig på sista tåget!
Hade ont i bröstet och hostade hela vägen hem.
Vet inte om jag ska vara sur på min egen dålig kompis eller hur lätt missförstånd kan uppstå.
Hur skulle jag veta att tåget skulle stå på spår 1a som det gjorde senast för över ett år sedan?!
Japp, det var det som hände. Kul, eller hur?
Sedan finns det människor som varit med om värre och jag lider med er!
Känns nog värst eftersom det mesta som hände hade jag kunnat förebygga genom att dubbelkolla grejer och inte antagit att det skulle vara på ett visst sätt. Men, men då har man lärt sig något nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar