När våra barn frågar vad vi gjorde om dagarna i vår ungdom och vi svarar att vi allt som oftast satt vid en internetsida som heter Facebook.
För det kan väl inte fortsätta på det här viset? Att jag om tio år fortfarande kommer tycka att det är "kul" (nödvändigt) att kolla facebook och att mina barn kommer ha samma sysselsättning!
På något vis blir jag äcklad av tanken.
Man måste ju gå vidare i livet. Hitta saker som man faktiskt vill göra. Och jag vill faktiskt inte att facebook ska vara en del av mitt framtida liv. Inte på det viset som det är en del av mitt liv nu i alla fall.
Visst, det är bra att ha när man vill ta kontakt med folk man inte träffat på länge. Om man nu faktiskt gör det.....
Bara jag som tycker att sådan chatt nästan alltid blir lite ansträngd?
-Hej! Det var länge sedan!
-Hej, ja verkligen! Vad gör du nu för tiden?
-Nej, inte så värst mycket.
-Samma här. Men visst var det kul den där sommaren när vi pallade äpplen?
-Ja.
-Ska nog lägga mig nu, men vi hörs!
-Ja, självklart gör vi det! God natt!
NOT
Och ännu värre när man trevande tar kontakt med någon man hade en crush på i åttan...
-Hej!
-Hej på dig.
(Åtta minuter senare)
-Haha, aa och kul grej när jag var kär i dig, typ
-Ja, för det märktes ju inte^^
Ack, ett tonårshjärtas föreställningar om att man var diskret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar