Män....s

Jao, försökte vara lite fyndig där med rubriken. Men mens stavas ju med E....så det failade lite. 

Moving on. 

Mensssss.

Det är intressant. En intressant funktion. 

Det är oftast hatat av kvinnor världen över. (Men den som hatar det mest är min killpolare Chrichrard, åh så roligt det är att mobba honom för det!)

Det häftigaste är hur gruvligt mycket man blir påverkad av det här inbyggda blodslemmet. 

Särskilt om man är en sådan som jag, som har en oerhört punktlig cykel. 

Kommer det för tidigt tänker man: Hm, jobbigt. Varför blev det såhär?

Kommer det för SENT!......

Första dagen: Äh

Andra dagen: Äsch

Tredje dagen: Hmmm, är jag stressad? (För är det något som påverkar hela kroppens funktioner tydligast så är det stress)

Fjärde dagen: Nej, jag är inte stressad. Men nu börjar jag bli orolig. 

Det finurliga här, gott folk, är ju att nu känner kroppen av oron. Oron som gärna liknar stress. Så nu skjuts allting upp ytterligare. Och man blir ännu oroligare, vilket resulterar i att mensen väntar ännu längre....etc

Så...

Femte dagen: Jag är GRAVID!! Spelar ingen roll att jag är oskuld! Gaaaah, jag är för ung, vad ska jag göra?? Hur ska jag förklara det här!? 

Sjätte dagen: HUR ska jag kunna säga att jag är oskuld när jag är gravid?! Det är ju HELT OMÖJLIGT!!

Här skiter förnuftet i att flika in med: Det är ju faktiskt helt omöjligt. Jungfrufödsel har hänt en gång och då föddes Jesus. CALM THE F DOWN WOMAN!

Sjunde dagen: På vippen att gå och kolla upp sig. Det kan ju vara så att jag har en tumör som stoppar flödet!!

Men så kommer välsignelsen! 

Lyckan! 

Den gråtansvärda Lyckan! 

Jag är inte gravid! Det är inte fel på mig! Jag har ingen tumör!! 

Och så sitter man på toaletten och klappas sig på magen och säger med gullerösten: Titta vad du kan!

Här kommer även tanken....Är jag helt flippad??

Nej, det är så här det är att ha mens bara.