Jag tycker inte om att städa. För det första ser jag inte att det behöver städas förrän hela mitt rum är överfullt av skit. Så när det gått så långt att jag först tänder taklampan och tittar ut den säkraste vägen till sängen, sedan släcker den och försöker att så smidigt som möjligt följa vägen ur minnet så att jag kan komma fram och tända lampan vid sängen, då, då har det gått för långt. Men jag städar ändå inte upp skiten förrän det är nödvändigt, alltså när ska komma hem till oss som troligtvis har en anledning att gå in i mitt rum. Då knökas allt ner i min byrålåda istället.
För övrigt tycker jag det är rätt ballt att gå sådär i mörkret. Brukar tänka: såhär skulle det kännas att vara blind.
Men då, DÅ, skulle det med all säkerhet vara städat i alla fall. Annars skulle man ju trampa sönder allt man har, plus att jag skulle ha någon kompetent människa hemma som kunde städa åt mig. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar